Det kunde inte blivit bättre

Det var kallt på förmiddagen då vi samlades vid Pellans grill utmed 56:an för att ta oss gemensamt ut i spårskogen. 4 deltagare från unghundsgruppen hade samlats för en heldag med spårarbete.
Lagom grupp för att alla ska hinna prova flera spår. 3 av dem hade spårat tidigare.
Vi började med ett miniappellspår med kända föremål, typ handskar, leksaker och sån´t. 2 vinklar med en totallängd på runt 75 m, liggetid ca 40 min.
Under tiden fick Bell som inte spårat tidigare ett vingelspår, hennes matte la serpentiner över en stig med en leksak under en gran. Bell tog upp spåret och följde serpentinbågarna mycket energiskt och slutade inte förrän matte hennes sa att nu har du gått förbi bollen, vi slutar här och leker i stället.
Okey, sa Bell, kul att min boll låg här!

Bells andra spår, mycket fokuserad i spårkärnan.

Miniappellspåren ville både Cinna och Freja springa runt, båda fick gå med broms i linan, annars hade både vinklarna och föremålen missats.
Ludde tog det mycket lugnare, ingen risk för blåsor i händerna, han tuffade på i lagom promenadtempo, hittade leksak, tog vinkeln och sedan kom belöningen... massa rådjurskulor... mums, vilken belöning de har lagt här! Resten av spåret gick i samma lugna tempo. Bra då lär inte han missa några spårapporter i alla fall!

Ludde

Snyggt huvud, vad kommer det bli av denna unga hund...

Alla fick lägga nya spår, Bell skulle få ett miniappellspår och övriga ett rakspår med cirkel runt ett träd. Efter fikat var det dags att ta dessa, cirkeln struntade hundarna i utan letade genast upp fortsättningen och spårade vidare. Bell klarade sitt spår jättebra, gick med nosen i spårkärnan hela tiden. Nu visste hon!

Duktiga Bell och matte!

2 som skulle minska på tempot, en som skulle öka tempot och en som utvecklades rasande fort. De som skulle minska tempot fick lägga var sitt U-spår bland stenarna, så de blev riktigt slinriga, Bell fick också ett sådant spår och Ludde skulle få prova ett motivationsspår. En annan person fick lägga det spåret, rakt och parallellt med en stig, markerade väl där hon vinklade ut på stigen, så fick det spåret ligga ett tag.

Som en korsning mellan dammsugare och bulldozer
spårade Freja, hon tog vinklarna jättebra och hade
även tid att ta sig an belöningarna, bra! 

Medan det fanns lite tid över så gjorde deltagarna en uppletande ruta 50 x 20 meter med var sina föremål, så var det dags för Yla att visa hur ett uppletande går till. 1 föremål, 2 föremål och vid 3:e föremålet hördes flera skott (nu lägger hon ner, hon gillar absolut inte skott), men jag fortsatte och skicka och om än lite långsammare tempo så kämpade hon på med sista föremålet och kom in med det, då hade också skotten slutat. Skönt, att även en skottberörd hund kan jobba, då prioriterade hon rätt, jobb först sedan skotträdsla. Men eftersom skotten tystnat så la hon inte på sig något obehag heller, duktiga "sockersmulan".

Yla alias sockersmulan alias pissmyran...
kärt djur har många namn.

Stenspåren tog hundarna mycket lugnare och än mer fokuserat, någon hade klivit upp och ner på en sten, det är spännande för hunden. Alla gick med och kollade allas hundar.

Cinna tar sig an sitt spår - skynda matte!

Nu har jag vittring på min boll! Vem har tappat den i skogen?

Så var det dags för Luddes spår, spårläggaren följde stigen och "gick på spåret" där hon en halvtimme tidigare hade klivit av. Så fortsatte hon vidare 30-40 meter till och gömde sig under en gran.

Ludde i full fart med bra drag i linan.

Samtidigt startade Ludde, det gamla spåret var säkert 100 m och han tog spåret direkt, sedan ökade han tempot och det blev ordentligt drag i linan, rakt över "tidsförändringen av spåret" om än med ännu högre tempo för att sedan hitta spårläggaren under granen.
Då blev han lycklig!
Tänk att det är så mycket mer spännande att spåra någon annan än matte!


Puss på dig! Vilket roligt spår du la!


Hundarna hade alla spårat mycket bra och var ganska trötta, tur att de fick vila i bilarna mellan spåren. Springa hade de inte fått göra så vi avslutade dagen med att alla fick köra budföring, det var kul att få sträcka ut i full fart, t o m så kul att det blev omvägar över stock och sten i stället för den raka sandvägen fram till mottagaren.
Så var spårdagen slut, spårsugna och duktiga hundar och mattar, gott fika och fint väder, den kunde inte blivit bättre!