"Sockersmulan" är duktig och mycket trött...

Perfekt skidföre, -7 och lite sol! Fortfarande mycket snö i spåren men det fick "sockersmulan" att dra lite lugnare när hon först fått springa av sig den värsta energin.
Det har ju snöat 4-5 dagar och mestadels av lediga tiden har gått åt till att skotta snö. Men så blir det äntligen uppehåll och man hinner njuta av vintern. För visst är det skönt med vinter!
Vi har haft vinter sedan 15:e dec, det är annat än i storstaden, där det blaskar emellanåt, näe då är det bättre när snön får ligga kvar.
Väl hemma igen så är det riktigt skönt med en tupplur innan middagen serveras.


Först sjunka ned i soffhörnan...












Sedan ner i en hundbädd som blev alldeles för liten när alla muskler och leder ska sträckas ut och magen kylas mot golvet... väck mig när maten är klar!!










Yla kallas oftast "sockersmulan" men ibland "pissmyran", hon är sällan den där "lagomhunden", men ALLTID mattes bästa Yla. Hon gillar alla som tillhör familjen, men några gillar hon extra mycket (förutom sin matte förståss) och dessa några, får känna sig speciellt utvalda!
T ex farbror Acke!

Grisslakt, semlor och massa snö

Nessie hittar en kompis, en gris.
-"Kul, ska vi leka eller...?"

-"Kom igen då!"


-"Tråkgris, undrar vad som händer om jag drar lite i benet...?"
-"Oj, vad mycket det finns i en gris!"


Husse: -"Hmmm... vad det ser ut här... och var är Nessie?!"

Man kan ju undra varför Nessie valde att vara i hundgården ett tag?!

30 cm snö, skottning i 2 dagar och ingen skidåkning.
Visst, det är jättefint när det den gamla snön får en uppfräschning, men behöver det bli så mycket varje gång?
Man hinner ju inte röja av allt förrän det är dags att börja om.
Och var tog våra fina skidspår vägen?
Nu lär vi få vänta tills skotrarna kört upp dem igen.
Men det finns så mycket annat roligt att göra...
...man kan leta efter sin älskade nya fotboll som ska ligga här... eller var det där?

...man kan också gå in och baka. Idag var en perfekt dag för semmelbak.
Eftersom en av oss är lactosintolerant måste semlorna bakas hemma, med smör och låglactosmjölk och vispgrädde. Men de blir ju också så mycket godare och var och en kan bestämma själva hur mycket av mandelmassan och grädden det ska vara.

1,14 första 500 sedan lugnades tempot

Skoja bara, jag tog inte tid. Men fort gick första 500, det var bara att stå med lätt böjda ben och vara med i svängarna, kanonkul sa Yla.
Jag körde först en uppvärmningsrunda med Ascii, 2 varv runt lilla banan sedan hem och byta hund. Yla har fått vila 2 dagar så nu var hon riktigt taggad. Det var bara att gå ner till fältet med skidor, stavar och en helgalen hund.
Men hon väntade snällt medan jag fixade skidorna, så klart för start, två startskall och sedan världens rivstart.
Ok och "håll i hatten" tänkte jag och lät henne springa av sig, efter ca 500 gick hon ner i fart till lite långsammare galopp så det började kännas trevligt att tolka.
Nu gick det att kommunicera med henne och hon skötte sig riktigt bra, jag lät henne aldrig galoppera så fort igen utan vi varvade mellan långsam galopp, då fick hon mycket beröm samt långsam skritt, "vila", det lyssnar hon på.
Vi körde drygt 2km i skoterspåret sedan var det läge att vända hemåt, då gick hon ännu lugnare och vår tur blev bara bättre. Hon är så duktig, Sockersmulan!
Sista halva km mötte vi husse med Nessie och bytte då hund, så även Nessie fick jobba lite och Yla fick varva ned. Nessie är en fröjd att åka efter när benen börjar kännas trötta. Lugnt och lagom drag hela vägen hem, hon har också blivit duktig... kanske det går att lura husse att köpa sig ett par skidor?!
Att tolka efter en hund i vit natur, utan möten med andra människor eller hundar, kan man ha en skönare söndag? Jo, en skoterförare såg vi.
Nästa gång åker nog kaffetermosen med och förhoppningsvis skiner också solen. En mycket nöjd hund slappar i soffan.

Kloklippning, rädslor och botemedel

Många hundägare tycker detta med tassvård är bland det jobbigaste som finns, inte för hunden utan för dem själva. Att det blivit så jobbigt beror alltså inte på hunden. Lär vi hunden från det att den är liten att vi klipper klorna och putsar pälsen på tassen till en helt naturlig grej liksom borstning och övrig vård, så har vi heller inga problem även då hunden är vuxen OM vi inte misslyckas och klipper i pulpan så det blöder, oftast väldigt mycket. DÅ reagerar vi helt fel och ömkar hunden vilket är det värsta man kan göra i situationen. Hunden lär sig att det där var farligt eftersom VI reagerar som vi gjorde och vi har därmed hamnat i ekorrhjulet, klotång = "livsfara... det där är jag absolut inte med på igen"!
Hade vi i stället inte reagerat trots att blodet rinner ur klon och lagt lite papper om tassen och lugnt fortsatt med nästa klo, för att sedan ta ut hunden i snön (om det är vinter) eller satt lite potatismjöl alt. blodstoppande medel som finns att köpa, för att lugna blödflödet så hade hunden tyckt det var ok.
Det handlar om hur VÅR reaktion blir, vi överför vår sinnestämning till hunden med direktverkan. Hunden är en mästare på att både läsa av vår sinnestämning samt vårt kroppsspråk. Tycker VI det är otäckt att klippa klor så tycker hunden det!
Har vi då lyckats skapa kloklippning som en negativ situation så måste VI jobba för att det ska bli en trevlig stund.
Men gott godis (t ex köttbullar, leverpastej, köttbitar, pannkaka, blodpudding...) kan man muta de flesta hundar på att ställa upp. Har hunden upplevt skräckupplevelsen då matte/husse klippte i pulpan och blev helt hysteriska så tar det tid och kräver uthållighet, det är ett berg som ska bestigas, i hundens ögon. Man börjar med att bara peta på tassen och ge en godis, flera gånger och på alla tassarna, sedan kanske man lyfter på en tass, ge godis varje gång! Så kan man peta lite på en klo, lägga kloklipparen på golvet och lägga godis runt så hunden tycker den är helt ok.
Låt det ta tid, denna träning ska ta flera dagar, ju mer noga du är desto bättre kommer det att bli. Så fort hunden visar rädsla igen så backar du lite i inlärningen och går ännu långsammare framåt. Observera att ALDRIG ömka hunden! Du måste bygga upp självförtroendet både hos dig och hos hunden, att klippa klorna ska i hundens ögon kännas som att "yes, nu blir det extra gott godis om jag är medgörlig" och för din egen del ska du bara göra detta, det är inte farligt, ingen kommer att dö, hunden kommer inte att bita dig och DU klarar detta! Att göra en ritual av träningen, planera för en mysig stund tillsammans och se till att ni får träna ostört.
Tänk på att vara säker på det du gör, tveka inte, har du tänkt att peta på tassen så bestäm dig för innan att du SKA göra det och ha kvar samma känsla genom hela inlärningen. För det handlar om inlärning av något helt nytt. Tidigare var det antagligen inte värt ordet inlärning.
När ni väl kommit så långt att det är dags att klippa första klon så sätt ett fat med köttbullar på golvet och ställ hunden en bit ifrån, jag brukar använda köksskåpen till hjälp och stöd, så står jag bredvid hunden och lyfter en tas. Det är jätteviktigt att du gör på samma sätt som när ni tränade lyfta tass, inget ska vara nytt förutom att en klo blir klippt. Vill hunden ta köttbullarna själv är det bra att ha en medhjälpare som "vakta" köttbullarna. Klipp liten liten bit och låt hunden få en rejäl belöning, hela fatet med köttbullar och säg till hunden att den var duktig, att du verkligen menar det!
Gick det bra så gör om proceduren, nya köttbullar och en ny klo.
Det går att komma över kloklippningsskräcken för er båda. Det handlar om att ha tålamod och ge hunden chansen till omlärning.
Våra hundar (Roxxy är inte medräknad) står på kö när det är dags för tassvård, de vet att det blir gott godis efter varje tass. Roxxy klipper vi ute på promenaden vilket fungerar bäst på henne.
Cleos tass behövde verkligen fixas med både sax och klotång, fy så hon ser ut!
När det är så mycket snö så slits inte klorna utan växer väldigt mycket, tasshåret har också blivit långt och så länge det inte töar så fastnar heller inte snön. Men putsning behövs verkligen. Cleo har nästan bara vita klor och man ser tydligt var pulpan är, där jag ritat strecket klipper jag klon, och gör lika på de svarta.
Putsar med saxen all päls som spretar åt alla håll men jag går inte ned mellan trampdynorna för hon är väldigt kittlig. När klon är klippt ser man att det var långt ifrån pulpan.

Öronhår och finmiddag

Idag stod ansning av öronhår på "att göra listan", i morgon kloklippning.
Ascii är inte så där väldigt överförtjust i när jag ska göra något som för henne anses som onödigt. "Hopp upp på stolen" betyder i hennes öron "kryp under stolen", nåväl försöka går ju men som vanligt vinner den som bestämmer. "Ok, jag är väl med då... är du säker på att det inte gör ont?"
Fjantiga hundar har jag inte mycket till övers för. Har jag bestämt att vi gör på ett visst sätt så är det bara att finna sig i det.
Vi har lärt oss misstaget att ömka en hund, Roxxy, vår äldsta hund har det alltid varit problem med i stort sett med all skötsel, henne får man lura.
T ex med kloklippningen, då åker klotången ned i fickan innan promenaden och sedan går vi och stannar rätt var det är, kort koppel, och fram med tången, då hinner hon inte ens reagera innan det är klart.
Asciis öronhår ansades med rakhyveln, före och efter...


Yla är en kanonhund, med på allt, spelar ingen roll vad man hittar på, bara man säger att hon blir fin.
Hon ser verkligen nyklippt ut, stackarn. Före och efter....

Dagens rätt idag blev med lite mer omsorg då vi skulle ha gäster. På menyn stod rådjursstek med gräddig rödvinchampinjonsås, kokt potatis och morot. Till det en klick av Hagas utsökta vinbärsgelé. Lördagen till ära ett glas rött.

Har man ouppfostrade gäster kan det se ut så här... Inte undra på att Yla gillar just dessa gäster. Mutning?
Gott var det! Även de andra blev bortskämda förståss.

Blåbär - helt enkelt!

Stela leder och ont i musklerna, värk efter lite för mycket träning, typ snöskottning, vedhämtning, långpromenader i pulssnö eller några varv på agilityplan. Många känner nog igen sig. Heter det kärringsjuka eller....?

Men jag har hittat lösningen som fungerat på min kropp. Nu kan jag böja mig direkt när jag klivit ur sängen, det tog minst en timme att komma igång förut, och känner inte alls av någon "för mycket arbete"-värk, helt otroligt och jätteskönt att slippa värk.
Nu har jag under 14 dagars tid ätit 1/2-1 dl blåbär varje morgon i yoghurten och redan innan första veckan gått kändes förbättringen. Helt otroligt!
Inte ens efter skidåkningen flera dagar i följd har jag haft någon träningsvärk vilket jag normalt borde haft.

Nu är våra egna plockade blåbär helt slut i frysen så det blir till att handla, men det har gått bra med ICA-bär också.

Viktigt är att inte tina blåbären i micron, då försvinner viktiga ämnen, jag sätter skålen i vattenbad så hinner de tina medan resten av frukosten görs klar.

Prova gärna detta eller tipsa någon annan, återkom gärna med hur det har gått!
Men glöm inte: BLÅBÄR VARJE FRUKOST!!

Pjäxans utveckling och drag i spåret

Perfekt skidföre har det varit i några dagar nu och hundarna har fått komma ut och dra, eller i alla fall lära sig gå före i spåret. Eftersom motionsspårets fina skidspår antagligen inte tillåter hundar så har jag kört i skoterspåren och efter sista snöfallet gick det att göra riktigt bra spår.
Efter två dagar i gamla slitna pjäxor (konstigt att man kallade dessa gympadojor för det) fick jag nog och köpte mig ett par nya, vilken skillnad!
Ok, de gamla var det ju 24 år sedan jag köpte och utvecklingen har ju faktiskt gått framåt.
Jag trodde i och för sig att jag skulle vara tvungen att köpa nya bindningar men hör och häpnad, råttfällorna finns fortfarande och mina nya pjäxor passade perfekt i bindningarna. Jag klarade mig undan med 295:- (reapris på Cykelringen) för att få utrustningen uppdaterad.

4 vändor blev det, alla hundarna ville, men Roxxy fick en vanlig promenad, hon tror hon kan så mycket fortfarande...
Husse skötte marktjänsten och bytte hund åt mig så det var bara att koppla på och köra.

Nessie har varit lite bakrädd och vill inte gärna gå före skidorna men idag t o m tog hon i och drog.




Nästa hund var Cleo, hon fyller 11 år i vår, men har väldigt mycket energi och tycker om att få gå som ensamhund, hon drar lite men mycket av jobbet får man göra själv. Sedan måste hon hinna rulla sig, plocka upp rådjurspillning samt lukta i alla spår så hennes runda tog nog längst tid. Kul hade hon i alla fall.


Som tredje hund kom Ascii, hon har inte dragit så många gånger men var riktigt taggad, spåret höll hon också och lyssnade faktiskt på mig, höger, vänster, sakta och stanna. Spring fortare behöver man knappt tänka.


Husse hade nog tänkt till då Yla fick gå sist, han trodde nog jag var trött och behövde mest hjälp sista vändan. Yla visste precis vad det var frågan om, bråttom, bråttom, -"häng på nu matte, för nu går det undan..." och det gjorde det. Yla älskar att dra och har svårt att höra kommandon som "sakta!!!", "stannaaaa"! Det gäller bara att stå på skidorna i svängarna som är svårast i hög fart. Jag tog kanske två tag själv, resten drog den lilla råttan. Ska ta ut henne på en längre tur någon dag så får vi se hur länge hon orkar hålla tempot. Vi har ett skoterspår som är ca 2km långt och helt rakt, kör vi hela så lär hon lugna sig lite.
Under eftermiddagen hade vi trötta hundar som lät oss jobba i lugn och ro.

Tidernas väg och livet på landet

En tur längst Tidernas väg (272) till Östervåla via Harbo.
I Harbo finns en pumpstation, Laras restaurang med goda pizzor och en hårdrockaffär, vad behövs mera?!
ICA finns förståss också och resten av det man behöver finns i Östervåla, man klarar sig ganska bra på landet.

Och är bilen insnöad så tar man skotern. Praktiskt!
Men räcker en skoter till en hel familj?
Det får mig att tänka på Thailand... hur många kan samtidigt åka på en moppe...?

9 km är det mellan Harbo och Östervåla, här välkomnas man till Stolriket, en stol såg vi...

Vi tog en omväg hem och stannade till vid Annelis Målarstuga för en fika och möttes av Dolly, en väldigt glad och otroligt söt Border Terrier.

Efter flera dagar utan nederbörd kom så snö igen och ett träningspass med snöskyffeln blev kvällens aktivitet. Under tiden fick hundarna leka med den nya fotbollen som efter en dag fortfarande inte fått punka, kul så länge det varar. Speciellt svårt är det att driva bollen i djupa snön tills man lyckas mota ut den förbaskade bollen på nyskottat underlag. Då går det undan.

Landet vs Stockholm

Ibland åker vi till stora staden och varje gång känns det lite som att åka hem, men efter ett tag känns det ändå bäst att åka ut på landet igen.
Dagen bjöd på någon minusgrad och mulet, bara att se vägarna kantade med skitig snö gör att man tycker att landet är bättre.

Mycket spolarvätska gick åt. Det är man bortskämd med att knappt behöva på landet.
Och bilar, bilar överallt, tur det var lördag och "glest" i trafiken. Att tillbringa restiden i köer till och från jobbet är ett minne blott, hur orkade man...?

Branäs... var vi inte på väg mot Stockholm...

Väl framme bjöds det på en härligt god lunch. Hundarna är överlyckliga att få träffa "mormor" och bli ordentligt bortskämda en stund.

Åter hemmåt... till ett vitt landskap och en skön promenad i skoterspåren.

Summering av positiva 5-listan: att bo på landet:

• Ren luft


• Vit snö


• Inga bilköer


• Ingen stress och lugnt tempo


• Nära till naturen

Misstänksam hund

Av lite restgarn virkade jag en boll, stoppade den och la även in en pip.

Yla blev glad åt något nytt men pipen lät ovanligt ljust och att den var gjord av garn var något helt nytt.
En gång "hittade" Yla en mus som hon och en hund till "lekte" med, denna leksak var nog lite lik musen för hon hanterade sin nya leksak lika dant, något misstänksamt.

Konstig sak? Ska jag leka med denna?!

Hmmmm... varför springer den inte när den har chansen???
Om jag bara naggar lite på kanten....

Okey matte, tack!
Jag tycker om den.

Bomullsträd, godisletning och rådjursgryta

Vackert bomullsträd!
Himlen är så blå som bilden visar, ingen photoshopredigering.

En del av hundarnas mat får de jobba för att få, en näve torrfoder utslängt kan de hålla på länge med. Speciellt om det hamnar i djupa snön. Nyttig nosaktivitet och roligt.



Denna bild är bara beskuren men jag vill även se hundens ögon, få fram uttryck och lite färger, Nessie är ju inte helsvart.



Följande bilder är beskurna i tre steg och på varje bild har jag först ökat intensiteten(+37) och därefter ökat skuggorna(+25) samt lagt på lite lite skärpa.
Definitivt bättre då man ser hundens uttryck, ögon och att färgerna framträder. Vad vore livet utan photoshop?!





Dagens rätt.
Samma mat i tre dagar men en gryta blir bara godare och godare...!
Rådjursgryta kokt på två framdelsbitar, räcker till 2 personer, 3 middagar och till 5 hundar, 1 middag.
Bendelarna kokas en timme med lagerblad, salt och peppar.
Under tiden skalas och skärs rotfrukterna i bitar, 2 morötter, 1 liten kålrot och 2 palsternackor. Dessa kokas 20-25 min. När köttet är klart tas bitarna upp och sedan börjar sorteringen, gryta eller hundmat. Benen slängs, inget för hundarna med kokt ben, de ska i så fall vara råa, typ märgben från nöt.
Spadet från rotfrukterna kokar jag gröt på till hundarna, de äter havregrynsgröt i bland, speciellt då de ätit mycket kött, för att balansera kosten.
Det rensade köttet läggs tillbaka i lagom mycket spad, rotfrukterna tillsätts och så får det koka upp. Därefter reder man av med potatismjöl utrört i lite vatten samt soja och därefter grädde, 1-2 dl, salt och peppar. Några minuter till och grytan är klar för avsmakning. Första dagen serverades rådjursgrytan med potatis och de andra dagarna blev det med ris, samt Hagas svartvinbärsgelé, ett måste till en viltgryta.



Disken tog Roxxy hand om.