Temadag i sök

I lördags hade UHAC temadag i sök. 6 personer och 5 hundar deltog, de flesta helt nybörjare.
Efter samling på klubben och en teoretisk genomgång begav vi oss till skogen.
Sedan började det stora problemet... var var vinden?
Ytterst lite vind hittade vi och rutan snitslades och vallades av för att få så mycket hjälp av vinden som möjligt.

Tindra

Tindra blir belönad av figgen

Var det du som hade det där godaste godiset?

Varje hund fick söka 3-4 figgar och varje hund växte från att först kanske bli förvånad av att hitta en människa under en gran till att bli överlycklig att få vittring av figgen och väldigt tydligt "peka" med nosen att -"där är den, vi springer...häng på!"

På stigen

Bond

Bond har hittat en figge

Hundarna blev mer och mer ivriga ju mer de fick jobba, det gick fortare för varje gång då hundarna förstod att det var hjälp av nosen och vittring av människa som skulle ta dem till godisburken som varje figge var utrustad med.

Cinna

Cinna fokuserar

Popper

Sedan var det dags för lunch och till grillmästare utsågs snabbt gruppens enda karl, undrar varför det blir så jämt?!
Grillen blev snart tänd och korvarna färdiga att avnjutas, tänk att grillkorv och bröd smakar så otroligt gott när man kör sök?

Lunchpaus vid grillen

Alla var hungriga och alla blev mätta, efter en stunds teori var det dags för att återigen göra en ny ruta, denna gång med mycket mer kuperad mark. Över stock och sten över berg och ner i skrevor, roligt hade både hundar och förare när de letade efter figuranterna.

Grace har vittring

Grace

Dessvärre hade orienteringsklubben bestämt sig för att lägga sin bana i vår ruta, där vi började stigen hade vi hängt en snitsel, där, på samma gren hade de hängt en kontroll! Sedan kom de farande med andan i halsen och jakten på nästa kontroll rakt genom rutan och ingen hänsyn till att vi faktiskt tränade hund här... är det det man kallar allemansrätten?!
Våra hundar skötte sig bra och jagade inga löpare, de hade fullt upp med att söka. Duktiga hundar!
Även förarna blev trötta av all input de fick, alla instruktioner, allt de skulle tänka på både som figurant och som hundförare så när vi kört sista hunden var alla nöjda och glada och vi överlämnade skogen till orienteringsklubben.
En tanke bara, undrar vad de hade sagt om det var tvärt om, de hade satt banan före oss och hängt upp sina kontroller och sedan kom vi och mutade in vårt område och hängde snitslar, så gör man ju inte men tydligt är att har orienteringsklubben bestämt sig för att vara i skogen då är det så, antagligen hade de bara en karta och en bana med sig. Vi hundmänniskor är vana att alltid ta hänsyn.