Pillerburkar i hinkhålet och positiva 5-listan

En härlig promenad mitt på dagen då det är som minst kallast och innan smällare, raketer och annat otyg tar över nyårsaftonen. Vi är alltid hemma med våra hundar ifall det blir mycket skjutande, några av dem tycker inte om det.
Den här kalla och snöiga starten av vintern har gjort att man får fundera på varför det är så bra med vintern, här är positiva 5-listan:

• Inga stickmyggor... det var riktigt djä....ga i somras
• Inga huggormar att akta sig för (men å andra sidan är det för mycket snö för att gå i skogen)
• Väldigt liten risk för soleksem (men eftersom man var tvungen att klä sig heltäckande pga stickmyggorna så blev det inga soleksem heller i somras)
• Inga fästingar och förhoppningsvis blir de mindre nästa säsong då vädret är tillräckligt kallt
• Ingen risk att hunden ska få värmeslag i bilen (kanske kan frysa ihjäl men inte på en halv timme och ett skönt täcke på sig)

Alltid skönt att göra en lista som visar att vi ska vara glada att det är vinter...

Mörkret kommer fort och man får hitta på inomhusaktiviteter med hundarna. I dag körde vi "pillerburkar i hinkhålet". Det var länge sedan hundarna fick göra denna lek och en hade inte gjort det förut. 4 av 5 fick leka men en i taget. Roxxy, vår äldsta, fick leta godis, det var hon nöjd med.
Tomma pillerburkar i plast, en liten hink men lagom stort hål i locket, gott godis (idag blev det leverpastejsbitar) och en klicker (våra hundar är alla inklickade), men det går även bra att bara belöna med en godbit. Vi fångade några på bild.
Yla är lite hetsig när hon ska jobba så hon fick sitta på en stol för att koncentrera sig bättre, men ändå studsade burkarna på kanten och ut, ner på golvet och hon efter, hämta burken, upp på stolen, fokusera, studs ut... o.s.v. Men hon lyckades till slut med alla 7.
Ascii hade inte gjort denna övning förut och fick köra utan lock och lite mer hjälp men tredje rundna fixade hon burkarna själv i hinken.
Det är lätt att lära in om man redan har apporteringen klar, man visar hunden att när burken dimper ner i hinken, då kommer belöningen.
De andra två körde några vändor de också så nu hoppas vi på en lugna nyårskväll med gratinerad hummer och ett glas vin på menyn samt en skön kväll i tv-soffan.

En spark i ögat och en på nosen, kameran avslöjar...

Idag var det kallt igen men solen sken och kameran bara måste med ut. Det är kul att fota hundarna, kameran klarar att ta ganska många bilder i snabb följd och idag fick jag svar på varför Ascii blev sur på Cleo genom att titta på bilderna när jag kom in.
Cleo ligger på rygg och kliar sig som vanligt, hon gör det jämt i snö. Ascii kommer och vill leka men får sig en spark i vänster öga och straxt efter en spark över nosen... och därefter en mot örat... inte undra på att hon blev sur och blev stel i kroppen och höjde svansen. Cleo brydde sig inte speciellt mycket om detta utan skakade sig för att återigen slänga sig på rygg, Ascii sprang och hämtade sin boll.



Båda våra äldre hundar fick ha sina Hurtatäcken på sig för det var så kallt men en promenad bort till Åsnan och Mulan brukar gå bra, trots kylan.
Roxxy fyller 14 i vår och hon har problem i rygg och bakben men annars rätt pigg.

Cleo fyller 11 år och efter hennes korsbandsoperation, med lång rehab och ofta hälta pga pålagringar i rygg och höfter så måste hon alltid ha täcke ute. Inomhus har hon ett Back-on-track, ett tunnt täcke som passar inne. Det hjälper och gör henne mycket smidigare när hon legat, annars är hon rätt stel och kan halta, ett täcke som jag verkligen kan rekommendera för stela hundar, det gör underverk!

De gamla hundarna fick gå och hälsa på Åsnan och Mulan som såg ut att trivas i kylan.
De blir alltid glada och vill hälsa när vi går förbi hagen.
Sedan fick de yngre hundarna sin promenad längs grusvägen, som fortfarande är lite dåligt plogad.

Ingen snöskottning och fint väder!

Pratande hund och hamsterhund

En av våra hundar tycker om att prata. Det gör hon gärna en stund varje kväll när hon vill ha uppmärksamheten i stället för TV:n. Jag fångade henne på bild och man kan se hur hon viker tungan och försöker göra ljud. Hon jobbar stenhårt och ibland blir det långa haranger och ibland blir hon för ivrig och då blir det ett voff. Hon jobbar inte för en godbit utan bara för att hon vill själv. Ingen av de andra i flocken gör något sådant.



En av de andra är en hamster, inte djuret hamster utan hon samlar grejor som en hamster. Jag hittade hennes gömma under bordet. Där hade hon lagt 4 av de leksaker hon tycker bäst om. Då vet hon var hon ska hämta något att bära om hon blir uppspelt, t ex när någon som hon känner kommer hem.
Kul med hundar som får oss att skratta!

Varg på nära håll

I vår kommun har vi ett antal vargar som driver runt (1-3 pratas det om), ibland syns de ofta och ibland är det inga rapporter alls. Ibland går telefonerna varma då någon observerat varg i eller i närheten av en fårhage. Det gör att vi som har hund får lära oss att leva med hund i vargområden, det händer tyvärr alltför ofta att jakthundar blir attackerade och oftast dödade, vilket inte uppmuntrar oss vanliga hundägare att ha våra hundar lösa i skog och mark, man begränsar sig till att endast ha hunden lös under speciell aktivitet. Vi vet att även om inte vi har jakthundar ser vargen alla hundar som konkurrenter om de springer på vargens revir. Man kikar gärna lite extra över axeln om man märker att något oroar hundarna, känns lite som att vara iakttagen Vem vet var vargen är?
Vi går ofta över ett kalhygge, men en dag tvärstannade hundarna och vägrade gå, visade tydligt att nu vänder vi, ok... ni vet bäst tänkte jag och vände hemåt. Någon dag senare gick det alldeles utmärkt att passera kalhygget. Till saken hör att hundarna tycker det är otroligt intressant att gå där för rådjuren brukar alltid hålla till i snåren, kanske någon varg fick sig ett skrovmål och som gjorde att våra hundar valde att gå hem just den dagen.
För några veckor sedan, innan snön kom, fick jag chansen att träffa vargarna på Kolmården. Ett besök jag varmt kan rekommendera alla.
Att få möta dem på nära håll, klappa och prata med, se deras språk i flocken som är så likt våra hundars kommunicering, helt otrolig upplevelse!
Flocken vår grupp fick träffa bestod av 9 unga hanar från 3 olika kullar. De var socialiserade sedan de bara var några dagar gamla och visade helt klart att vargpersonalen var deras ledare. De hade inte fått möta en hel flock människor så många gånger tidigare och vi blev lite av försökspersoner... några blev nog lite svettiga då det framgick. Men inga problem alls, vi hade två tjejer med oss in som vargarna helt klart accepterade som deras ledare. Inget snack om ledarskapet alltså!
Tänk om alla hundägare lärde sig detta enkla språk.

I snösvängen

Äntligen en riktigt vit jul!
Vissa tycker att ett snöbad är bland det bästa som finns medan vi andra får roa oss med skottning. Glädjande nog är att traktorn startade nu när det blev lite mildare.
Man blir nog aldrig nöjd, antingen är det så svinkallt att en kvarts promenad är tillräckligt om man inte skall bli förfrusen eller så är det så mycket snö att det inte går att ta sig fram. Tur att det finns skoterförare som kör upp stigarna. Och nya stigar där man normalt inte går, så det blir nya svängar med hundarna varje gång.
Skogssöket har vi fått ställa in tills vidare och alla i sökgruppen är nog lite besvikna, de som hoppats på många timmar sökträning under jul- och nyårshelgerna. Det är svårt att hitta vettiga aktiveringar fär fyrfotingarna, kanske vi ska prova snösök vilket är otroligt kul för hundarna men mindre kul för figuranterna som ska ligga nedgrävda i snön. Det gäller att inte lida av klaustrofobi.
Snösvängen är inte riktigt igång, grusvägen har inte plogats på flera dagar och idag hade en bil haft för bråttom i kurvan och hamnade i diket. Synd om den bilägaren för bilen satt ordentligt fast.
En positiv sak är att vi nu går mot ljusare tider, några minuter varje dag och knappt ett halvår till midsommar.
En annan positiv sak är att det snart är V75 och två fina system väntar bara på att gå in, i alla fall ett av dem, man får inte vara girig!