onsdag 29 september 2010

Några av onsdagens lunchgäster

Efter en trevlig promenad med duktiga hundar och mycket hundprat åt vi sopplunch på caféet.
Idag var det en utsökt kycklingsoppa.

Molly är en av klubbhundarna, hon kommer att vara med
på "hund för alla"-kurserna

Vi var också med på promenaden.

Mysigt att få vara med matte och hänga på caféet med
promenadkompisarna.

En avslappnad stäming vid sopplunchen.

Det är trevligt att prata och lära känna andra.


Idag hade vi några andra gäster också,
som tur var med ett fönster mellan.

tisdag 28 september 2010

Det händer mycket på UHAC

Idag har caféet blivit lite mer hemtrevligt då tavlorna blev klara och upphängda.
Vad föreställer då tavlorna...?
Fotografier på medlemmarnas hundar förståss!
Samt några vargar som får vara med för att påminna oss varifrån våra hundar en gång härstammat ifrån. Svårt att förstå när man ser den lilla chihuahuan och jämför med en varg.




Det är hela tiden något på gång på UHAC, här en kort sammanfattning.
Den nya gruppen valpar har nu haft två kurstillfällen och består av 6 grabbar, en brokig skara som ska bli kul att följa under nästan 2 månader.
Nästa tisdag startar vi två unghundsgrupper, den ena gruppen är de som gått valpkurs hos oss i somras och den andra gruppen för de något äldre unga hundarna som är nya i klubben.
På lördag har vi temadag i sök, min favoritsport, ska försöka hinna fota lite om jag hinner.
Nästa helg är det dags för en temadag i Rallylydnad för nybörjare.
Vi har även börjat planera en inofficiell rallylydnadstävling som vi ska ha en söndagseftermiddag.
Närmast ligger planeringen av en "Öppet hus" dag som Uppsala hundmetropol ska ha i samband med att Gunnars hund och katt har Fredrik Steen på besök, fredagen den 28 okt. Samarbete är bra!
Veckan efter är skolledigt och vi anordnar dagläger för ungdomarna från måndag till torsdag och för de mindre barnen, fredag till lördag.
Ja, det finns som sagt massor att göra och med den medlemtillströmningen vi haft tror jag inte vi behöver oroa oss för att bli uttråkade. 102 medlemmar är vi nu.
Läs mer på vår hemsida - klicka här!

torsdag 23 september 2010

Onsdagssoppa och torsdagssök

Veckan går snabbt när man har roligt.
Måndagen började med uppstart av en ny kurs för de allra minsta, 5 söta valpar kom och ytterligare en kommer på måndag, sedan  är det fullt i gruppen.
Tisdagen var det ingen kurs men ändå en del att göra. Nya sponsorsamarbeten, t ex korv från delikatesskungen och nyckelbrickor från Sponsorhuset, även Ullmaxpaketet kom och de beställda kläderna skulle delas upp. En ny skön Piléjacka var beställd till vår visningsgarderob, så otroligt mjuk, som de allra mjukaste nallebjörnarna som finns till de små, en sådan måste jag beställa nästa gång, snygg figursydd var den också.
Korv finns att provsmaka och beställa på caféet, nyckelbrickorna finns i vår butikshörna.
Det är verkligen roligt att träffa nya hundintresserade människor, som av olika anledningar söker sig till vårt café. Några för att gå kurs, en del för att prata hund, en del för att bara träffa andra och få en stunds sällskap, alla är lika välkomna. Vi får mycket beröm för vårt goda hembakade fikabröd och för att vi har humana priser, vad sägs om gott kaffe och en rejäl bit chokladtårta för 22:-
En del vill prata om deras specifika hundproblem och vi brukar kunna komma med goda råd som ibland räcker till för att kommunikationen mellan hund och ägare ska bli så mycket bättre. Hjälper inte det så rekommenderar vi en privatlektion, en skräddarsydd problemlösning för just den hunden med det problemet. Låter krångligt men så är det, inget hundproblem är det andra likt och måste anpassas till hundens förare, men det är väl därför hundträning är så kul.
Flera av oss som varit instruktörer länge har ju lagrat en viss erfarenhet som vi gärna delar med oss av, allt för att hjälpa.


I onsdags gick vi först promenaden, soligt och varmt, nästan som en sommardag. 5 hundar deltog och promenaden blev riktigt trevlig med mycket hundprat och lite "gå fint" träning för de yngre.
Sedan intogs en utsökt kantarellsoppa på caféet. Alltid spännande vad för soppa det ska bli, alltid lika gott!

Torsdagens förmiddag var ledig och sökgänget väntade. Vi lastade 4 förväntansfulla Aussies och åkte till Tärnsjös fina skogar. Först tränades 5 ordinarie hundar sedan körde vi extrahundarna, eftersom gruppen har bestämt att vi kör en hund var så får de som har fler hundar göra det när ordinarie hundar är klara och om tid finns.
Vi började med två "lokomotiv" eller rättare sagt två Riesenschnauzers, de går som tåget, som gjorda för sökarbetet. Nåja, lite problem hade väl de också, men inga som inte löstes. Som nr tre gick en unghund som övade på "vittring av figge med direktbelöning", hon kommer att bli duktig med den nosen och en väldig envishet.
Så var det den lilla blå´s tur, vars problem egentligen är husse, hon har haft svårt att fokusera på figgarna när hon vet att husse ska hållas reda på, (vilket hon tycker). Men i dag jobbade vi extra mycket på att husse var med och att man kan söka andra, det gjorde hon jättebra, äntligen kanske vi kommit över "husseproblemet".
Och sist fick hon husse som figge och lyckan var gjord, innan hon tog lösrullen så var hon tvungen att ge husse en slick på näsan.

Husse körde Nessie, som efter första söket hade för bråttom på påviset och snubblade i en grop och fick bryta dagens träning. Hon har pålagringar i armbågarna och får ta det lite lugnt i skogen, vilket är svårt när man gillar söket så mycket som hon gör, och ordet "lugnt" finns inte.
Efter fikat körde jag den röda också. Det var lätt att hitta figgarna och Yla gick som en klocka, så jätteduktig och det känns bra att få träna med en hund som kan och slippa vara problemlösare, duktiga "sockersmulan".
Cleo, hon brukar vara med och se till att rutan blir hundvallad och så är fikapausen hennes grej.
Vi avslutade med en skogspromenad innan vi åkte hem, det var en skön halvdag i skogen. Hem till jobb.

söndag 19 september 2010

Delikata kex - UHAC:s recept

Dags för storbak av UHAC:s delikata kex.
Efter att tidningarna, både Uppsala Nya Tidning och Uppsalatidningen, publicerat artiklarna om UHAC:s hundcafé har det blivit efterfrågan och åtgång på de goda kexen. När husse eller matte fikar ska naturligtvis vovven få sitt också.
UHAC:s kex innehåller endast nyttiga ingredienser, att baka dem tål en viss acceptans för våra näsor, då leverlukten är överväldigande. Urk...!
Här nedan kommer receptet för er som står ut. En sats blir drygt en halvplåt, när vi bakar gör vi 4 ggr så stor sats och två hela plåtar, ca 120 kex färdigskurna.

Recept för en sats:
1 dl lever körs i mixern till en (äcklig soppa) jämn smet.
1 dl hackad spenat
4 dl rivna morötter
1 dl krossad linfrö
3 dl kornmjöl
2 dl vetemjöl
byt gärna ut någon dl mjöl mot lika mycket kruskakli

Man blandar ihop de blöta ingredienserna samt linfrö och sedan tillsätter mjölet vartefter, det ska bli en hård deg som du knådar ihop och som inte kladdar.

Först degkrokarna sedan handknåda till en fast deg.
Efter mycket knådande (du slipper gymmet), är det dags att kavla ut degen på en plåt, det är viktigt att den blir jämntjockt. Ugnstempen 180 grader om du gör en hel plåt men det går att öka tempen lite till 200 grader för en sats. 20-30 min ska den gräddas. Ha koll på ugnen så den inte bränner.

Ännu mera muskler krävs för att kavla ut degen på plåten.

När den är färdiggräddad ska den genast delas i lagom stora bitar och sprida ut bitarna på plåten. Gör man en hel plåt behövs två plåtar för torkning. På bilden nedan ligger de på varandra vilket inte är bra, var bit ska ligga fritt för maximal torkning.

Kexen gräddade och skurna i lagom delikata bitar.
Nu ska de torkas, länge.
Torka fler plåtar samtidigt i 50 grader i 2 timmar, sedan vänder man varje bit och torkar lika länge till.
Vi gjorde en stor sats och lite tjockare kex vilket tar mycket längre tid att torka. Man stänger sedan av ungsvärmen och låta luckan stå lite på glänt över natten så kvarvarande fukt kan dra ur kexen.
Det är jätteviktigt att få ut all fukt ur bitarna för att de ska bli torra och hållbara. Man kan provtrycka med fingret och se om de är riktigt stenhårda, då är de klara, annars är det bara att torka ett tag till i 50 grader.
Dessa kex är det godaste våra hundar vet, och på caféet är det bara någon enda (kanske lite borskämd hund) som tyckt att de var för hårda att tugga på, annars är de omtyckta och framför allt väldigt nyttiga, inga färgämnen eller tillsatser av konserveringsmedel.

lördag 18 september 2010

UHAC börjar bli välkänt

Så kom även Uppsalatidningens reportage "Fika för jycken inget hundgöra", en trevligt skriven artikel om UHAC:s café där även hunden får vara med.

Ganska bra och nästan rätt, men det vet väl alla att man inte helt kan lita på det som skrivs i tidningen, vi fick inte heller någon möjlighet att läsa och rätta till felen, så därför blev jag ordförande i klubben och inte utbildningsansvarig som jag egentligen är, men vad 17, vi är glada att tidningen gjorde ett reportage. Det tackar vi för.
Vill du läsa nätbilagan så kan du klicka här! Sid 16 om du inte kommer dit direkt.
Uppsala hundsim har en liten annons på sidan bredvid, bra tajmat.



Idag har vi marknadsfört oss tillsammans med Studiefrämjandet på "Stenhagensdagen" där många olika föreningar visade upp sig vid utbildningscentret. Eftersom vi hade hundar fick vi ett utebord och plockade fram lite rallylydnadsskyltar, ullmax produkter och informationsbroschyrer om både klubben och om våra ungdomsaktiviteter.

Cleo ställde upp och var publikdragande,
här tillsammans med klubbens ordförande.

Många hade läst om oss i tidningen och kom gärna för att prata,
en del passade på att fråga om något hundproblem de hade.


En del såg väldigt frågande ut när de såg rallylydnadsskyltarna...
-"Är det något som hunden ska läsa?" var nog den roligaste kommentaren.
 Det var kul att komma ut till allmänheten och visa upp vår verksamhet, visa att vi finns, jätteviktigt. Tala om att vi har barn- och ungdomsaktiviteter för alla med hundintresse t ex höstlovets dagläger. Att vi har kurser för alla och att de kan få hjälp om de har problem med att fostra och träna sin hund.
Vi passade också på att knyta värdefulla kontakter inom föreningsverksamheten, där vi kan få välbehövlig hjälp.
Några timmar pratade vi med alla som var intresserade men sedan drog mycket oroväckande regnmoln in och det var dags att packa ihop och få en välförtjänt sen lunch medan det kom en ordentlig regnskur med efterföljande hagel, skönt att sitta inne. Cleo hade fått krypa in i backluckan för en välförtjänt tupplur.
Dessto värre hade M:s valpratare det utanför i ovädret, de sökte skydd under taket men glömde lådan med alla informationsbroschyrer. När de sedan gav upp och skulle packa ihop förstod vi vad som skulle hända... man kan inte tro att det går att lyfta en papplåda som stått i vattnet och tro att botten ska hålla ihop.
Splaaaaasch... Alla valbroschyrerna åkte ut och de förtvivlade genomblöta valarbetarna fick försöka plocka ihop det som fortfarande gick att rädda av det dyngsura materialet.
Vi tyckte så klart jättesynd om dem, men kunde inte låta bli att småle lite.

torsdag 16 september 2010

I lunchvimlet

På caféet i går vid lunchtid kunde man se några bekanta nosar men det knöts även en del nya bekantskaper medan deras ägare avnjöt dagens soppa eller den utsökta köttfärspajen.

-"Hej, är du också ny här?"
 
En kändis tittar in, kolla Uppsalatidningen på fredag!
 
-"Jammi... jag fick slumpen!"

-"Jäääsp... undrar om man kan ta en tupplur någonstans,
i en skön säng!!!"
  
Här sitter man och vaktar en macka...
-"Glöm inte hundkexen!"
  
Värsta bortskämda hunden... undrar vem ägaren är...
hon gillar inte grädden i alla fall.
 

-"Klart att vi hundar ska trivas vid bordet."

-"Tyvärr matte, jag åt upp din kaka!"


Håller en lite låg profil...
men har spanat in en lite mindre kille som verkar snäll.


-"Vill du ha en frolic i stället för kakan?"


-"Jag börjar känna mig som hemma här, trevligt ställe!"
   
 
En och annan liten besökare kommer också till caféet.

-"Sa inte du matte att jag skulle få ett kex om jag skötte mig bra?"

Åh vi fick vimla på kontoret... fuskigt!
Tur att det är en glasdörr så man fick en skymt av gästerna i alla fall.
.






tisdag 14 september 2010

Guldtackor i spåret

Idag la husse ett 5-600 meter långt spår med 6 pinnar + slut.
Yla fick ta det och vår uppgift var ju som brukligt att hitta de värdefulla små pinnarna och slutet, ännu mera värde!
Vi spårstarten selade vi på och knäppte på linan och sen bar det iväg, jäkla hund att vara ivrig, full fart tills hon förstod att det var inte ett tempo hennes matte tänkte hålla.
Hon markerade första pinnen men jag vill gärna att hon skaffar sig ett högre värde, det är ju guld att hitta pinnar! I alla fall var det så när vi tävlade. Nu spårar vi bara för att det är kul, men det ska ändå vara det där höga värdet.
Jag la på mer beröm och massor av korvbitar vid varje fynd, vilket fick henne att ta till skall när hon hittade nästa pinne ta pinnen och kasta upp den mot mig... nu började värdet öka.
Nästa pinne såg jag och då försökte jag sno den för henne vilket resulterade i att hon blev ännu mera taggad, svårt att hålla igen, farten vill vi inte öka.
Resten av spåret gick bra och hon ökade hela tiden intensiteten ju längre hon spårade. Jag tror att det är jätteviktigt att vi hundförare visar vår uppskattning, ärligt att vi verkligen blir lika glada, som om hunden hittat en guldtacka i spåret, det är värde det.


Hon är duktig, "sockersmulan"!

måndag 13 september 2010

Drar och drar men vad händer...

Kommentarer överflödiga...
  




söndag 12 september 2010

Bästa lösrullen till söket

Häromdagen stannade jag vid Kickis hälsohörna i Tärnsjö. De säljer läder från Tärnsjö garveri, perfekt för alla händiga. 59:- kg för stuvbitar. Jag hittade några passande bitar som jag skulle kunna få ut några fyrkanter av, ca 20 x 20 cm stora.
Det började nämligen bli kris, sist vi körde sök så hittade jag två rullar, fler behövs. Jag kan bara gissa vem som snor rullar och gömmer dem... en viss Yla tippar jag på.

   

Med mattkniv och en kraftig skärbräda var det lätt att få till ungefärligt lika stora bitar.
Sedan fick vi vara två, en som rullade hårt och en som drog åt silvertejpen. Tänk vad silvertejp är bra till allt!



Kanonbra, nu har vi 6 rullar. Hundarna älskar verkligen dessa läderrullar, och de är tillräckligt långa för att figgen inte ska skada fingrarna, det går ganska fort när hunden hittar figgen och tar rullen, då är det ju bråttom in till stigen.
    
 

Yla fick provköra rullarna, alla 4, de fungerade jättebra. Hon blev som vanligt besviken att hon inte fick göra mera.
     

 

lördag 11 september 2010

UNT skriver om UHAC:s hundcafé

Uppsala Nya Tidnning kom på besök i veckan. Det var säkert någon fågel som kvittrade och berättade att konkurrerande press varit hos oss och gjort ett repotage som kommer nästa fredag.
Tyvärr var jag ledig men det fanns andra medlemmar på plats coh hundar förstås.



Här får man fika med hunden".
Redan på sidan 2 kunde man läsa om caféet och dess gäster, på bilden Pelle, en mini aussie. Lite längre fram i A-delen fanns fler bilder och beskrivning av caféet. T o m hundkexen kom med på bild.
 


Klicka här om du vill läsa repotaget på UNT:s hemsida.

Det märktes en markant ökning av trafiken till hemsidan under gårdagen,
och det är ju jättekul. All gratisreklam är bäst!



En spännande utmaning

Idag tog jag två av hundarna och gick upp i skogen och över kalhygget. Jag plockade upp några vanliga torra pinnar och bar med mig ett tag, sedan la jag ut dem på stigen med ca 100 meter mellanrum, det blev totalt 5 pinnar, vid sista pinnen gjorde jag en markering med två parallella pinnar, här slutar spåret.
När vi sedan kom hem gav vi husse en utmaning, att ta någon av de andra hundarna i spårsele och lina för att gå ut och leta upp de pinnar jag valt, satt vittring på och som jag lagt i spåret. Kul övning, för han hade ju inte en chans att se om det blir rätt pinne hunden markerar.

Husse valde sin egen hund, Nessie (favoritval...?)
Jag gav honom startplatsen, var han skulle sela på och åt vilket håll han skulle släppa på. Jag sa också att 5 pinnar fanns utlagda.
Inte mycket information att förlita sig på utan här gäller det att lita på hunden till 100%.
Så bar de iväg. Spännande att se deras resultat.



De såg lite nöjda ut när de kom hem igen. Pinnarna plockades fram för redovisning.

3 rätt såg jag direkt, det var de skogspinnar jag plockat och lagt men en 4:e tillsågad vanlig spårpinne hade Nessie också plockat med sig.
Jag såg den vanliga pinnen när jag la spåret, men den pinnen har legat i skogen ett bra tag, det roliga var att jag la en av mina pinnar precis bredvid, och när Nessie kommer dit och känner vittring så tar hon av gammal vana den pinnen hon är van att ta, trots att vittringen satt på en vanlig skogspinne bredvid, snacka om vanehund... pinnar ska vara tillsågade, om man får välja!
Duktigt jobbat husse och Nessie!
Nästa gång ska jag antingen gräva ner dem eller sätta dem ovan mark en liten bit upp i träden.

Att lägga spåret upp och ned på stenar är också kul, men det får bli när den stukade foten är läkt.

En som var lite sugen på att också få spåra var Roxxy, men att gå i skogen är helt otänkbart, hon har svårt att balansera bakdelen och hon brukar få gå ett kortare spår på ängen, på planmark med godisburkar. Då ser man en 14-årings otroliga spårglädje och att det inte finns någon nedsatt nosförmåga, hon går klockrent i spårkärnan. 


Aussielägret 2010

Det är alltid tråkigt när Rikslägret för Aussies är slut, vi har ju jobbat med det sedan minst ett halvår tillbaka. När jag gått igenom alla lägerenkäter kändes det riktigt bra, oj så positiva svar, alla var över förväntan jättenöjda, om man bortser från det vi inte kunde råda över, t ex Reinfeldts tältmöte som drog otroligt med folk till Tångahed eller kvällen efter då det var fullt ös med ett ungdomsdisco.
 


En tidig och skön morgonpromenad var våra hundars bästa tid av lägret, vi var nästan ensamma på heden och många spännande lukter i det frostiga gräset.
Där vi huserade, i Mässen, var det lugn och trevlig stämning på kvällarna, efter en lång dag i skogen, eller på agilityplan, eller på lydnadsplan var det trevligt att ta ett glas vin och pratat med övriga lägerdeltagare. Vi hade 8 grupper i år och aldrig har vi haft så många deltagare, och väldigt många hade valt matpaketet vilket gav oss fullt upp i köket med frukost, lunch och middagar.
Mellan matlagning och disk fanns lite tid för fotografering. Här är några bilder från lydnadsplanen.



  
 
 
 


Och här satt en gammal bekant med morot i munnen. Denna otroligt näpna tik träffade jag för flera år sedan då hon gick en lydnadskurs för mig med sin dåvarande matte. Då under namnet "Bengt", smeknamnet av hennes riktiga namn Paint.

Så jättemysig hund och så otroligt mjuk, men skenet bedrar, i vallhagen var hon en helt annan. DÅ kunde hon visa vem som bestämde och inte var det fåren. Numer kallas hon Paint.