Snöeländet

Så fint i morse när vi öppnade dörren... solen lyste lite blekt men hur mycket snö hade kommit? Det såg inte så farligt ut på trappen. Men trappen hade legat i skydd för vinden så där var det lite snö.


Nessie var först ut och tog ett rejält snöbad. Speciellt när det är mycket nysnö är det allra bäst. Hon var ute ett bra tag innan hon tyckte det var dags för frukost.




På med täcken på dem som behöver det, Roxxy tyckte det var väldigt ljust när hon blev väckt ur förmiddagsluren och uttvingad. Nåja, väl ute så var det ju ganska skönt och sova kan man ju göra en annan dag.

Grannens hus hade en stor driva på taket.

Snöslungan fick jobba hårt...

Inte undra på att den packade ihop och tackade för sig... då hade den inte ens hunnit med 1/10-del!!! Remmen hade gått av igen, det var inte första gången i år och någon ny rem hade vi inte. Jaha, det var bara att handskotta. Under timmarna det tog räknade jag kvm och fick det till ca 290. Tröttnade innan jag kom fram till antal kubikmeter med snö. Hade sedan kunnat räkna på vikten också, men pga utmattning så orkade jag inte.

Att skotta är inte så jobbigt när det är så kallt men när vallarna är så höga så krävs det mycket ork för att ösa upp snön.

Till och med hundarna väljer de skottade gångarna.

Hundarna höll koll på oss när vi var på "fel" sida om grinden. Yla klurar på hur hon kan öppna den, men på denna låsanordning går hon bet, det har vi sett till.
Den snygga gatuskylten kommer från Gravyr och skylt, klicka här!

Fint väder som gjort för en skotertur, vi var hemma och skottade...

Hundarna tyckte till slut att det var bra kallt och de fick annat för sig... utom Nessie som aldrig blir trött på att vara ute med oss.

Tidningstillverkning

När manusstoppet varit är det fullt upp med att göra layouten till kommande medlemstidning, årets första nummer. 4 nr utkommer per år och detta är mitt 11:e nummer som jag ansvarat för. Till min hjälp har jag en duktig skribent som också föder tidningen med massa rolig och nyttig läsning.
Det brukar ta minst 14 dagar att få in allt som ska med.
Så här till första numret får våra annonsörer erbjudandet att annonsera i 4 nr och betala för 3, väljer de en hel- eller halvsida så får de också sin banner samt länk på klubbens hemsida.

Mer än så här visar jag inte...
Jag brukar inte ha någon av mina egna hundar på framsidan men kommer det inte in bilder så får man ta det man har.
Vår medlemstidning är populär, kanske för att den är så innehållsrik. Det är inte bara vi i redaktionen som skriver, alla som vill får skriva reportage om något som händer eller berätta något intressant. Vi trycker tidningen i 170 ex, tyvärr i svart-vitt, för färg är så väldigt dyrt. Men några dagar efter det att medlemmarna fått sin tidning i brevlådan så läggs den också ut på vår hemsida, i färg förstås.
Är du nyfiken så ligger alla de senaste 10 numren på webben, klicka här!
För alla som har en betydande roll för klubbens existens ska de informera om allt som kommer att hända i varje sektor, så det första man oftast får börja med är att jaga folk och påminna dem om att de är ansvariga för att material kommer in, så att medlemmarna ska få något vettigt att läsa.
-"Oj, är det redan manusstopp, det hade jag inte en aning om!" brukar svaret bli. Jag funderar på om detta inte blivit ordentligt utannonserat och svara mig själv att mer kan vi i redaktionen i inte göra...
Men så är det, varje gång. Synd bara att det tar så mycket extra tid med tjatandet.
Vi har ju inte hur mycket tid på oss som helst då t ex vårens kurser ska presenteras i tidningen innan de drar igång, men så tänker nog inte de som slarvar med att skicka in sitt material om man inte ansvarar för just utbildningssektorn...
När så materialet börjar strömma in så börjar det roliga jobbet att redigera texter och bilder samt göra en snygg layout. Sedan tar det tråkiga korrekturläsandet vid, och hur mycket man än läser så missas alltid någon liten grej.
Tidningen skickas sedan iväg för kopiering till Arkitektkopia för att några dagar senare vara klar för hämtning, addressering och inlämning på posten.
Det är riktigt roligt att jobba med tidningen, tänk om man hade det som heltidsjobb!

1,14 första 500 sedan lugnades tempot

Skoja bara, jag tog inte tid. Men fort gick första 500, det var bara att stå med lätt böjda ben och vara med i svängarna, kanonkul sa Yla.
Jag körde först en uppvärmningsrunda med Ascii, 2 varv runt lilla banan sedan hem och byta hund. Yla har fått vila 2 dagar så nu var hon riktigt taggad. Det var bara att gå ner till fältet med skidor, stavar och en helgalen hund.
Men hon väntade snällt medan jag fixade skidorna, så klart för start, två startskall och sedan världens rivstart.
Ok och "håll i hatten" tänkte jag och lät henne springa av sig, efter ca 500 gick hon ner i fart till lite långsammare galopp så det började kännas trevligt att tolka.
Nu gick det att kommunicera med henne och hon skötte sig riktigt bra, jag lät henne aldrig galoppera så fort igen utan vi varvade mellan långsam galopp, då fick hon mycket beröm samt långsam skritt, "vila", det lyssnar hon på.
Vi körde drygt 2km i skoterspåret sedan var det läge att vända hemåt, då gick hon ännu lugnare och vår tur blev bara bättre. Hon är så duktig, Sockersmulan!
Sista halva km mötte vi husse med Nessie och bytte då hund, så även Nessie fick jobba lite och Yla fick varva ned. Nessie är en fröjd att åka efter när benen börjar kännas trötta. Lugnt och lagom drag hela vägen hem, hon har också blivit duktig... kanske det går att lura husse att köpa sig ett par skidor?!
Att tolka efter en hund i vit natur, utan möten med andra människor eller hundar, kan man ha en skönare söndag? Jo, en skoterförare såg vi.
Nästa gång åker nog kaffetermosen med och förhoppningsvis skiner också solen. En mycket nöjd hund slappar i soffan.

Kloklippning, rädslor och botemedel

Många hundägare tycker detta med tassvård är bland det jobbigaste som finns, inte för hunden utan för dem själva. Att det blivit så jobbigt beror alltså inte på hunden. Lär vi hunden från det att den är liten att vi klipper klorna och putsar pälsen på tassen till en helt naturlig grej liksom borstning och övrig vård, så har vi heller inga problem även då hunden är vuxen OM vi inte misslyckas och klipper i pulpan så det blöder, oftast väldigt mycket. DÅ reagerar vi helt fel och ömkar hunden vilket är det värsta man kan göra i situationen. Hunden lär sig att det där var farligt eftersom VI reagerar som vi gjorde och vi har därmed hamnat i ekorrhjulet, klotång = "livsfara... det där är jag absolut inte med på igen"!
Hade vi i stället inte reagerat trots att blodet rinner ur klon och lagt lite papper om tassen och lugnt fortsatt med nästa klo, för att sedan ta ut hunden i snön (om det är vinter) eller satt lite potatismjöl alt. blodstoppande medel som finns att köpa, för att lugna blödflödet så hade hunden tyckt det var ok.
Det handlar om hur VÅR reaktion blir, vi överför vår sinnestämning till hunden med direktverkan. Hunden är en mästare på att både läsa av vår sinnestämning samt vårt kroppsspråk. Tycker VI det är otäckt att klippa klor så tycker hunden det!
Har vi då lyckats skapa kloklippning som en negativ situation så måste VI jobba för att det ska bli en trevlig stund.
Men gott godis (t ex köttbullar, leverpastej, köttbitar, pannkaka, blodpudding...) kan man muta de flesta hundar på att ställa upp. Har hunden upplevt skräckupplevelsen då matte/husse klippte i pulpan och blev helt hysteriska så tar det tid och kräver uthållighet, det är ett berg som ska bestigas, i hundens ögon. Man börjar med att bara peta på tassen och ge en godis, flera gånger och på alla tassarna, sedan kanske man lyfter på en tass, ge godis varje gång! Så kan man peta lite på en klo, lägga kloklipparen på golvet och lägga godis runt så hunden tycker den är helt ok.
Låt det ta tid, denna träning ska ta flera dagar, ju mer noga du är desto bättre kommer det att bli. Så fort hunden visar rädsla igen så backar du lite i inlärningen och går ännu långsammare framåt. Observera att ALDRIG ömka hunden! Du måste bygga upp självförtroendet både hos dig och hos hunden, att klippa klorna ska i hundens ögon kännas som att "yes, nu blir det extra gott godis om jag är medgörlig" och för din egen del ska du bara göra detta, det är inte farligt, ingen kommer att dö, hunden kommer inte att bita dig och DU klarar detta! Att göra en ritual av träningen, planera för en mysig stund tillsammans och se till att ni får träna ostört.
Tänk på att vara säker på det du gör, tveka inte, har du tänkt att peta på tassen så bestäm dig för innan att du SKA göra det och ha kvar samma känsla genom hela inlärningen. För det handlar om inlärning av något helt nytt. Tidigare var det antagligen inte värt ordet inlärning.
När ni väl kommit så långt att det är dags att klippa första klon så sätt ett fat med köttbullar på golvet och ställ hunden en bit ifrån, jag brukar använda köksskåpen till hjälp och stöd, så står jag bredvid hunden och lyfter en tas. Det är jätteviktigt att du gör på samma sätt som när ni tränade lyfta tass, inget ska vara nytt förutom att en klo blir klippt. Vill hunden ta köttbullarna själv är det bra att ha en medhjälpare som "vakta" köttbullarna. Klipp liten liten bit och låt hunden få en rejäl belöning, hela fatet med köttbullar och säg till hunden att den var duktig, att du verkligen menar det!
Gick det bra så gör om proceduren, nya köttbullar och en ny klo.
Det går att komma över kloklippningsskräcken för er båda. Det handlar om att ha tålamod och ge hunden chansen till omlärning.
Våra hundar (Roxxy är inte medräknad) står på kö när det är dags för tassvård, de vet att det blir gott godis efter varje tass. Roxxy klipper vi ute på promenaden vilket fungerar bäst på henne.
Cleos tass behövde verkligen fixas med både sax och klotång, fy så hon ser ut!
När det är så mycket snö så slits inte klorna utan växer väldigt mycket, tasshåret har också blivit långt och så länge det inte töar så fastnar heller inte snön. Men putsning behövs verkligen. Cleo har nästan bara vita klor och man ser tydligt var pulpan är, där jag ritat strecket klipper jag klon, och gör lika på de svarta.
Putsar med saxen all päls som spretar åt alla håll men jag går inte ned mellan trampdynorna för hon är väldigt kittlig. När klon är klippt ser man att det var långt ifrån pulpan.

Pjäxans utveckling och drag i spåret

Perfekt skidföre har det varit i några dagar nu och hundarna har fått komma ut och dra, eller i alla fall lära sig gå före i spåret. Eftersom motionsspårets fina skidspår antagligen inte tillåter hundar så har jag kört i skoterspåren och efter sista snöfallet gick det att göra riktigt bra spår.
Efter två dagar i gamla slitna pjäxor (konstigt att man kallade dessa gympadojor för det) fick jag nog och köpte mig ett par nya, vilken skillnad!
Ok, de gamla var det ju 24 år sedan jag köpte och utvecklingen har ju faktiskt gått framåt.
Jag trodde i och för sig att jag skulle vara tvungen att köpa nya bindningar men hör och häpnad, råttfällorna finns fortfarande och mina nya pjäxor passade perfekt i bindningarna. Jag klarade mig undan med 295:- (reapris på Cykelringen) för att få utrustningen uppdaterad.

4 vändor blev det, alla hundarna ville, men Roxxy fick en vanlig promenad, hon tror hon kan så mycket fortfarande...
Husse skötte marktjänsten och bytte hund åt mig så det var bara att koppla på och köra.

Nessie har varit lite bakrädd och vill inte gärna gå före skidorna men idag t o m tog hon i och drog.




Nästa hund var Cleo, hon fyller 11 år i vår, men har väldigt mycket energi och tycker om att få gå som ensamhund, hon drar lite men mycket av jobbet får man göra själv. Sedan måste hon hinna rulla sig, plocka upp rådjurspillning samt lukta i alla spår så hennes runda tog nog längst tid. Kul hade hon i alla fall.


Som tredje hund kom Ascii, hon har inte dragit så många gånger men var riktigt taggad, spåret höll hon också och lyssnade faktiskt på mig, höger, vänster, sakta och stanna. Spring fortare behöver man knappt tänka.


Husse hade nog tänkt till då Yla fick gå sist, han trodde nog jag var trött och behövde mest hjälp sista vändan. Yla visste precis vad det var frågan om, bråttom, bråttom, -"häng på nu matte, för nu går det undan..." och det gjorde det. Yla älskar att dra och har svårt att höra kommandon som "sakta!!!", "stannaaaa"! Det gäller bara att stå på skidorna i svängarna som är svårast i hög fart. Jag tog kanske två tag själv, resten drog den lilla råttan. Ska ta ut henne på en längre tur någon dag så får vi se hur länge hon orkar hålla tempot. Vi har ett skoterspår som är ca 2km långt och helt rakt, kör vi hela så lär hon lugna sig lite.
Under eftermiddagen hade vi trötta hundar som lät oss jobba i lugn och ro.

Bortskämd hund och till vägens ände

Våra hundar fick julklappar av snälla släktingar som de öppnade själva. Yla fick en ny igelkott med konstigt ljud som hon bara älskar, de andra fick också sådana leksaker som de tycker om men i Asciis paket låg en pipboll vilket hon tydligt visade sitt missnöje när hon öppnade och tittade avundsjukt på de andra som var jätteglada över sina paket.
I går gottgjorde släktingarna Ascii genom att komma och ge henne ett nytt paket, ja lite bortskämd är hon den lilla blå! Nu blev hon ivrig för paketet luktade tydligen väldigt gott och såååå glad hon blev när hon fick en tillplattad ekorre med pip i svansen!!
Det var precis en sådan hon alltid önskat sig.

Snö, sol och bara -10. Perfekt väder för en längre promenad. 4 ivriga hundar bara väntade på att få komma iväg. Roxxy blev hemma, det skulle bli alldeles för långt för henne, hon behöver också lugnet att vara ensam och få sova. En del säger att gamla hundar sover 90% av tiden, men det gör inte hon om hon inte är ensam hemma, annars är hon hack i häl och kollar vad som händer.

Efter hästgården går vägen genom denna gård som också har ett väldigt gammalt hus i äppelträdgården, "något för den händige" skulle det stått i en husannons, eller "möjligheternas sommarhus för rekreation och slippa stadens hets, lite färg så... fint pitoreskt utan vare sig vatten, avlopp eller el."

Som ett vykort...

Ska vi hit eller dit...?

Vi gick grusvägen till den slutar vid en gård, sedan kan man fortsätta skoterspåren över fälten men det blåste över vidderna så vi bestämde oss för att vända. Denna gård ser ut som ett riktigt drömställe, någon sköter om den men ingen bor där, lite synd på ett sådant ställe.

Vädret växlade mellan klarblå himmel och solsken till blåst och snöyra.

Fler bilder av samma

Av en bra bild är det lätt att göra flera i Photoshop och med olika sätt att beskära kan man förändra bilden helt.








Hur mycket snö finns det? Visst är det fint men... varje dag?!



På eftermiddagen är det skönt att komma in och mysa tillsammans i soffan.

I snösvängen

Äntligen en riktigt vit jul!
Vissa tycker att ett snöbad är bland det bästa som finns medan vi andra får roa oss med skottning. Glädjande nog är att traktorn startade nu när det blev lite mildare.
Man blir nog aldrig nöjd, antingen är det så svinkallt att en kvarts promenad är tillräckligt om man inte skall bli förfrusen eller så är det så mycket snö att det inte går att ta sig fram. Tur att det finns skoterförare som kör upp stigarna. Och nya stigar där man normalt inte går, så det blir nya svängar med hundarna varje gång.
Skogssöket har vi fått ställa in tills vidare och alla i sökgruppen är nog lite besvikna, de som hoppats på många timmar sökträning under jul- och nyårshelgerna. Det är svårt att hitta vettiga aktiveringar fär fyrfotingarna, kanske vi ska prova snösök vilket är otroligt kul för hundarna men mindre kul för figuranterna som ska ligga nedgrävda i snön. Det gäller att inte lida av klaustrofobi.
Snösvängen är inte riktigt igång, grusvägen har inte plogats på flera dagar och idag hade en bil haft för bråttom i kurvan och hamnade i diket. Synd om den bilägaren för bilen satt ordentligt fast.
En positiv sak är att vi nu går mot ljusare tider, några minuter varje dag och knappt ett halvår till midsommar.
En annan positiv sak är att det snart är V75 och två fina system väntar bara på att gå in, i alla fall ett av dem, man får inte vara girig!