Yes, äntligen...

...blev det vinter! "-Åh vad vi har längtat"!
Kan inte riktigt hålla med våra hundar, hur tänker dom?
Yla och Ascii var överlyckliga. Även Cleo och Nessie som var med ut i första svängen blev som valpar på nytt. Roxxy tog det hela med ro, bytte sida i biabädden och föredrog att somna om.



"-Finns det något härligare väder!" Aussierna är riktiga vinterhundar.
Vi fick pulsa runt i snömoset. Det blåste på tvären över hygget, inte ett dugg skönt. Tur att vi körde söket i går och inte idag, men det började faktiskt snöa redan i går em innan vi var klara i skogen.

Yla hittade rutan, trots att bara toppen syns på konerna. -"Det spelar väl ingen roll att det kom lite snö, träna kan vi göra ändå!"
Tyvärr är hennes matte inte lika entusiastisk..

Cleo och Canon

Tidigare under dagen fick Ascii ett 6-700 m långt spår med 8 apporter. Eftersom hon var för taggad i början missade hon de två första apporterna sedan gick hon med bra drag i linan hela spåret och markerade varje apport genom att ställa sig tvärs över spåret. Det blev bra när vi bytte hennes markeringssätt.
När jag låtsades att inte se apporten tog hon upp den och gav mig.
Ascii fick problem när kravet på att apportera apporterna kom, då sjönk spårmotivationen, men idag var det ingen dålig motivation!

Så när det var dags för Cleo att få en ensampromenad med sin matte och kameran, var det kul att se henne ta upp spåret, det hade legat 4-5 timmar, väldigt intresserad tuffade hon på, mycket noga och sedan markera hon de två apporterna och blev jätteglad. Tur att matte hade godis i fickan. Hon är duktig när hon vill. Kanske därför hennes syster Dodi kom ända till SM. Hon har något i generna som kommer fram ibland.


Sedan fick hon gå lös och bara njuta av att vara ensamhund med sin matte.
Här fann vi en ny vy med sjöutsikt.




Ulla kom ifatt oss över kalhygget på sitt 23-åriga varmblodssto. Cleo tycker om hästar och satt snällt bredvid då vi pratade en stund. Det är inte så vanligt att man träffar på någon alls i våra marker.


Cleo är världens bästa hund att fota, så tålmodig och är helt stilla tills matte är nöjd. Bara man får 1/4-dels frolic... världens bästa godis!! Är påsen nyöppnad och frolicringarna mjuka kan man dela dem i 8 bitar.


Tänk, mina första hundar, två BC-tikar, de åt frolic till mat! Men det var ett tag sedan och ibland fick de VOV i också... Konstigt nog levde de länge båda två och var friska så det där med att det skulle vara dåligt foder det undrar man om det stämmer.
Hittade en bild av de två, Tonna och Nana. Vilka pälsar de hade då jämfört med dagens kortpälsade BC.
Tonna köpte jag som valp, min allra första egna hund. Nana köpte jag som 3-åring, hennes dåvarande husse importerade en av de första korthåriga BC från Nya Zeeland som antagligen ligger bakom många linjer av dagens hundar. Man hittar många likheter i våra aussies och mina border collies, men bara utseendemässigt.
För de är så olika som ras, aussien och bc:n.


När vi gick grusvägen hem hade Cleo kontakt med mig hela vägen, hon är världens bästa på kontakt! Till slut känner man sig psykad... kanske det hon är ute efter så att handen åker ner i fickan och tar upp en frolicring.

Uppletande med Yla + vårblommor

Idag var vår övre del av tomten nästan snöfri så uppletanderutan gick äntligen att använda.
När jag planterade ut saker hittade jag de första blåsipporna, för bara två dagar sedan var det snö här.

Yla var väldigt fokuserad utåt, här har hon ändå hämtat 4 saker men hon är lika taggad för det. Starten gick något lugnare. Som förare måste man vara otroligt lugn för att hon inte ska varva upp och för att slippa startskallen.


-"Hmmm... vad kom hon ifrån, rakt in i min uppletanderuta! Undrar om hon letar efter min sista grej..."


-"Glöm det, den är min... eller husses, det är ju han som tappat bort alla saker jag fått hjälpa honom att hitta, tur de har mig och min nos!"

Snön hinner knappt bort... det växer snabbt nu.

-"Vad varm jag blev, härligt med ett snöbad."


-"Åhhh, det var skönt!"


-"Okey, nu är jag avsvalkad ska vi göra nåt mer?"

Kanske inte bästa förutsättningar för sökträning i påsk men nu måste vi komma igång!

Till vår vanliga samlingsplats för träning i Östaskogen gick det inte ens att köra in.
1-meters snövallar satte stopp för det, så vi åkte vidare för att leta andra ställen.
Vid Tärnsjö motionsspår, just nu gamla skidspår finns det en liten möjlighet.
Det går nästan smärtfritt att parkera, lätt att fastna i snömodden men på några dagar borde det gå helt smärtfritt.

Hit men inte längre. Skogsvägarna går inte att köra på. Vi pulsade runt i skogen ett tag med 4 glada och förväntansfulla Aussies, tyvärr blev det inte mer än promenad i dag. Vi var ju bara ute och rekade marker.

På andra sidan av vägen gick en något upptrampad stig som vi följde.



För att försöka sig på att valla en ruta får man jobba lite, men det går säkert lättare om några dagar. Just nu är snödjupet som mest 30 cm = höga stövlar!




Annars får man nöja sig med en lite mindre sökruta eller bara en stig att följa med gömda figgar som hunden markera vartefter. Det är också en kul övning.

Nessie tyckte inte det var några problem alls i den djupa snön om man höll sig nära trädstammarna, och det är ju där figgarna brukar ligga. Hon for runt några för att kolla.




Mitt emot parkeringen vid "Starten" går stigen in, nära och bra. Här finns också en grillplats att sitta vid, kanon, då blir det i alla fall korvgrillning!

Resulatet av 150 bilder

Efter en kall morgon blev det riktigt skönt fram på dagen. Först hade jag tänkt mig en långtur på skidor med Nessie men trots att skotrarna kört upp spåren var det alldeles för mjukt så Nessie fick pulsa, och inte var det något glid heller så turen blev kort. På vägen hem lekte Nessie mullvad och rullade sig minst 15 gånger i den mjuka snön.
Efter att Roxxy fått sin egen lilla promenad tog vi med resten, dvs Yla, Ascii och Cleo på en lång promenad som med alla kamerastopp blev två timmar lång. Här följer några bilder av de ca 150 bilderna jag tog.

Yla, alias sockersmulan alias pissmyran... idag var hon sockersmulan, hela dagen!

Denna väg åker inte många, då den bara leder till en obebodd gård så plogningen är inte prioriterad. Hjulspåren slutade i drivan, sedan fick någon tydligen kliva ur och skotta för att komma loss och backa tillbaka.

Fina snövallar som hundarna gillade att gå på blev också en bättre fotovänlig höjd.

Efter att ha stått ut med mattes "sitt still", så var det skönta att få röja runt ett tag... Cleo fick inte vara med och röja, vi är lite rädda om henne efter förra årets korsbandsskada. Men Yla och Ascii njöt för fullt och tävlade hela tiden om vem som hinner först, en hit en dit.



-"Är det godis på gång"? Så länge Cleo tror det så håller hon sig hellre hos oss än missar chansen för att flänga runt som tokdårarna gjorde.


Vem ser värst ut? Tänk vad man missar om man inte fångar dem med kameran.

Man kan ju bli riktigt rädd att möta dessa bestar! -"Nejdå... vi är såååå snälla, tro inget annat"!!
Det stämmer faktiskt, Ylas tålamod är otroligt men ibland måste hon också visa Ascii att det där du tänkte... gör inte det! -"Okey då...", två sekunder senare är Ascii som hacke hackspett på Yla igen. Kul har de.




Ascii - eller "Lilla Blå" som hon döptes till när hon föddes, fastän vi inte använder namnet ofta blir hon jätteglad när någon säger det.



Visst är vi fina!!
Cleo tyckte nog att "unghundarna" var jobbiga eller så var promenaden lite för lång, nu ville hon hem.

Snöeländet

Så fint i morse när vi öppnade dörren... solen lyste lite blekt men hur mycket snö hade kommit? Det såg inte så farligt ut på trappen. Men trappen hade legat i skydd för vinden så där var det lite snö.


Nessie var först ut och tog ett rejält snöbad. Speciellt när det är mycket nysnö är det allra bäst. Hon var ute ett bra tag innan hon tyckte det var dags för frukost.




På med täcken på dem som behöver det, Roxxy tyckte det var väldigt ljust när hon blev väckt ur förmiddagsluren och uttvingad. Nåja, väl ute så var det ju ganska skönt och sova kan man ju göra en annan dag.

Grannens hus hade en stor driva på taket.

Snöslungan fick jobba hårt...

Inte undra på att den packade ihop och tackade för sig... då hade den inte ens hunnit med 1/10-del!!! Remmen hade gått av igen, det var inte första gången i år och någon ny rem hade vi inte. Jaha, det var bara att handskotta. Under timmarna det tog räknade jag kvm och fick det till ca 290. Tröttnade innan jag kom fram till antal kubikmeter med snö. Hade sedan kunnat räkna på vikten också, men pga utmattning så orkade jag inte.

Att skotta är inte så jobbigt när det är så kallt men när vallarna är så höga så krävs det mycket ork för att ösa upp snön.

Till och med hundarna väljer de skottade gångarna.

Hundarna höll koll på oss när vi var på "fel" sida om grinden. Yla klurar på hur hon kan öppna den, men på denna låsanordning går hon bet, det har vi sett till.
Den snygga gatuskylten kommer från Gravyr och skylt, klicka här!

Fint väder som gjort för en skotertur, vi var hemma och skottade...

Hundarna tyckte till slut att det var bra kallt och de fick annat för sig... utom Nessie som aldrig blir trött på att vara ute med oss.