lördag 6 mars 2010

Resulatet av 150 bilder

Efter en kall morgon blev det riktigt skönt fram på dagen. Först hade jag tänkt mig en långtur på skidor med Nessie men trots att skotrarna kört upp spåren var det alldeles för mjukt så Nessie fick pulsa, och inte var det något glid heller så turen blev kort. På vägen hem lekte Nessie mullvad och rullade sig minst 15 gånger i den mjuka snön.
Efter att Roxxy fått sin egen lilla promenad tog vi med resten, dvs Yla, Ascii och Cleo på en lång promenad som med alla kamerastopp blev två timmar lång. Här följer några bilder av de ca 150 bilderna jag tog.

Yla, alias sockersmulan alias pissmyran... idag var hon sockersmulan, hela dagen!

Denna väg åker inte många, då den bara leder till en obebodd gård så plogningen är inte prioriterad. Hjulspåren slutade i drivan, sedan fick någon tydligen kliva ur och skotta för att komma loss och backa tillbaka.


Fina snövallar som hundarna gillade att gå på blev också en bättre fotovänlig höjd.




Efter att ha stått ut med mattes "sitt still", så var det skönta att få röja runt ett tag... Cleo fick inte vara med och röja, vi är lite rädda om henne efter förra årets korsbandsskada. Men Yla och Ascii njöt för fullt och tävlade hela tiden om vem som hinner först, en hit en dit.



-"Är det godis på gång"? Så länge Cleo tror det så håller hon sig hellre hos oss än missar chansen för att flänga runt som tokdårarna gjorde.


Vem ser värst ut? Tänk vad man missar om man inte fångar dem med kameran.

Man kan ju bli riktigt rädd att möta dessa bestar! -"Nejdå... vi är såååå snälla, tro inget annat"!!
Det stämmer faktiskt, Ylas tålamod är otroligt men ibland måste hon också visa Ascii att det där du tänkte... gör inte det! -"Okey då...", två sekunder senare är Ascii som hacke hackspett på Yla igen. Kul har de.




Ascii - eller "Lilla Blå" som hon döptes till när hon föddes, fastän vi inte använder namnet ofta blir hon jätteglad när någon säger det.



Visst är vi fina!!
Cleo tyckte nog att "unghundarna" var jobbiga eller så var promenaden lite för lång, nu ville hon hem.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar