Cleo och Canon

Tidigare under dagen fick Ascii ett 6-700 m långt spår med 8 apporter. Eftersom hon var för taggad i början missade hon de två första apporterna sedan gick hon med bra drag i linan hela spåret och markerade varje apport genom att ställa sig tvärs över spåret. Det blev bra när vi bytte hennes markeringssätt.
När jag låtsades att inte se apporten tog hon upp den och gav mig.
Ascii fick problem när kravet på att apportera apporterna kom, då sjönk spårmotivationen, men idag var det ingen dålig motivation!

Så när det var dags för Cleo att få en ensampromenad med sin matte och kameran, var det kul att se henne ta upp spåret, det hade legat 4-5 timmar, väldigt intresserad tuffade hon på, mycket noga och sedan markera hon de två apporterna och blev jätteglad. Tur att matte hade godis i fickan. Hon är duktig när hon vill. Kanske därför hennes syster Dodi kom ända till SM. Hon har något i generna som kommer fram ibland.


Sedan fick hon gå lös och bara njuta av att vara ensamhund med sin matte.
Här fann vi en ny vy med sjöutsikt.




Ulla kom ifatt oss över kalhygget på sitt 23-åriga varmblodssto. Cleo tycker om hästar och satt snällt bredvid då vi pratade en stund. Det är inte så vanligt att man träffar på någon alls i våra marker.


Cleo är världens bästa hund att fota, så tålmodig och är helt stilla tills matte är nöjd. Bara man får 1/4-dels frolic... världens bästa godis!! Är påsen nyöppnad och frolicringarna mjuka kan man dela dem i 8 bitar.


Tänk, mina första hundar, två BC-tikar, de åt frolic till mat! Men det var ett tag sedan och ibland fick de VOV i också... Konstigt nog levde de länge båda två och var friska så det där med att det skulle vara dåligt foder det undrar man om det stämmer.
Hittade en bild av de två, Tonna och Nana. Vilka pälsar de hade då jämfört med dagens kortpälsade BC.
Tonna köpte jag som valp, min allra första egna hund. Nana köpte jag som 3-åring, hennes dåvarande husse importerade en av de första korthåriga BC från Nya Zeeland som antagligen ligger bakom många linjer av dagens hundar. Man hittar många likheter i våra aussies och mina border collies, men bara utseendemässigt.
För de är så olika som ras, aussien och bc:n.


När vi gick grusvägen hem hade Cleo kontakt med mig hela vägen, hon är världens bästa på kontakt! Till slut känner man sig psykad... kanske det hon är ute efter så att handen åker ner i fickan och tar upp en frolicring.