Bruten söktävling och nervös platsliggning

Lördagen började bra, lagom fint väder och en frisk nordan vind. Perfekt för en söktävling.
Samling kl.08.00 vid Pellans grill i Tärnsjö, anmälan, lottdragning om startordning och karavan ut i skogen. Av de 11 ekipage som anmält sig kom 7. En i högre och 6 i lägre. Tror det är många som kommit igång sent med årets träning pga den långa vintern och då har man inte hunnit bli tävlingsklar. Men det hade Yla och jag, vi har ju tränat 4 ggr i år! Hon har ju sökkunskaper men mest var det för min egen del att komma ut på tävling igen. Det var 4 år sedan vi tävlade sök och tanken är ju att tävla med den lilla blå, när hon blir klar.
Vi drog startnummer 3, ett bra nummer denna gång. Oftast, säkert mer än 50% av alla tävlingar har jag fått (dragit själv) nr 1.
Tävlingsledare för dagen var Lena, hon är säker och duktig så alla tävlande fick ordentligt med information och kände sig trygga med henne.

Det gick en hel grupp med som publik, kul tycker jag, läskigt tycker andra. Men vad 17, på träningarna har vi oftast en grupp på stigen och de är inte hälften så väldiciplinerade som denna grupp var. Nina,en kompis från Bålsta, kom för att gå med och uppdatera sig inför hennes egen debut senare under våren. Hon hade kameran med så bilderna har jag fått av henne, (har ju liksom inte tid att fota själv...).
Yla är laddad, det här ska bli kul! (som vanligt när hon är med).
Nu ska vi se om nya rullen kommer att fungera.


När vi skulle starta var det solklart att Yla ville börja åt vänster, hon brukar vara säker på om det ligger figge i vinden och det var hon idag.
Första skicket var inget skick direkt, hon sprang ut och skakade på sig och tillbaka till mig, så jag skickade på henne igen och hon gjorde ett bra sökslag och gick upp mot vind och hittade en figge. Hon hade varit alldeles nära utan att vara på fick jag veta sedan, hennes problem har varit att markera för långt ifrån figgen.

Här kommer hon tillbaka med rullen, syns jättebra.

Snyggt påvis, ganska lugnt ut till figgen och Yla satt snällt vid min sida medan domaren bad figgen komma fram.
Nästa skick på andra sidan i medvind, sprang hon bara ut en liten sväng, sedan gjorde jag min tabbe för dagen. Jag skickade om henne på samma ställe, hon sprang ut igen, lite längre och kom tillbaka med rullen... vilket visade sig vara en blindmarkering, som ett brev på posten när man gör som jag gjorde. Jag skulle helt klart ha bytt sida för att sedan skicka om lite längre fram, det är mycket att tänka på i söket och man får lägga detta till erfarenheterna...

Bedrövelsen var stor och nästa sökslag blev ganska stort men även det en blindmarkering. Ylas tanke var nog "bäst att ta rullen så blir min matte nöjd".
Skit också, så var den tävlingen över. "Det var kul så länge det varade" eller "man får vara glad över det lilla som fungerade".
Tråkigt nog bröt 4 av 6. Endast en blev uppflyttad.

Söndagen bjöd på lydnadstävling. I klass I hade vi tre kända ekipage med och speciellt ett av dem ville jag se. Carolina och Alice skulle debutera och jag hade hjälpt dem med några moment så det skulle bli spännande hur de skulle lyckas.
Nästan alla moment gick bra och allra roligast var apporteringsmomentet där de fick en 9:a, det är lite svårt. Även platsliggningen gick jättebra vilket gav en 10:a, totalt fick de ett 3:e pris vilket de var jättenöjda med.

Men platsliggningen blev riktigt nervös för de tävlande... Alla hundarna la sig snällt och förarna lämnade dem. 2 riktigt långa minuter hade de framför sig.

Men så händer det som inte ska hända, en hund tycker att det här var ju ett tråkigt moment som kanske går att livas upp lite, han står utmanande med viftande svans för att få gensvar på lite lek av Birk som ligger bredvid. Här hade nog Birks matte Anna en ganska hög puls. Men Birk låg kvar och koncentrerade sig endast på sin matte, duktiga hund! Även Alice som låg på andra sidan brydde sig inte heller om detta ohyfs.


De långa 2 minutrarna var äntligen slut och förarna kunde andas ut och gå tillbaka till sina duktiga hundar. Även hunden som ställde sig var duktig, han stod i alla fall kvar på platsen om än lite moloken, svansen hade definitvit sjunkit långt ner när husse kom tillbaka.