Grattis Roxxy 14 år!

Roxxy kom in i vår familj som valp, endast 7 veckor gammal. Då hade vi redan en Samojedtik, Lillan. De blev kompisar och Lillan gjorde sitt bästa att fostra Roxxy.
Som valp var Roxxy väldigt lätt, inte alls som de efterföljande aussierna... jag tror inte hon bet någon. Grabbarnas svarta stora gympadojor var hon lite rädd för, kanske beroende på odören.
När vi var ute på promenader satte hon sig framför när hon blev trött -"bär mig!"

Vi bodde nära mälaren så att bada blev hennes dagliga nöje.





Först var det en av tonåringarna som gick på kurs med Roxxy, även en agilitykurs. De var duktiga tillsammans men sedan tog andra intressen över och matte fick ta över träningen med inriktning på tävlingslydnad. Vi tävlade mycket och tog LP i flera klasser. Passade på att tävla på varenda klubb i närheten och även på semestern runt om i Sverige. Roxxy var duktig och vi stod ofta överst på pallen, en riktigt toppenhund!
Alltid laddad ibland lite för mycket, domarkommentar på Fria följet: -"biter föraren i benet"- Inte riktigt sant, jag blev aldrig biten men däremot gick hon och naffsade så på vänster byxben syntes alltid drägelspår.




En tävling minns jag speciellt, det var i Tingsryd i småland där blixt och åska dundrade ovan oss under platsliggningen, hund efter hund gick upp men Roxxy låg trots att hennes matte var skräckslagen.
En annan tävling låg hon kvar trots att hundarna på var sida om henne gick upp och slogs bakom henne, sedan fick hon nog av deras ohyffsade beteende att hon reste sig och gick till sin matte och beklagade sig.

Roxxy är en vänlig hund, har alltid gillat alla människor. Freesbeen har varit favoritleksaken, vet inte hur många freesbees vi gjort av med men många var det.
En freesbee innanför jackan så var motivationen på topp, hur länge som helst.
Fotbollar har också varit favoriter.



Då hon är blandis har brukset inte varit aktuellt i tävling men vi ha tränat henne i sök under många år och även där glänste hon. Jättekul att jobba med. Speciellt vid en sökträning fick hon fler att stå och gapa. Det hade blivit en missuppfattning mellan figgarna och stigen, figgarna låg på samma sida men olika långt ut. Roxxy skickades med sök-kommnado och kom tillbaka med rullen, sedan visade hon den närmaste figgen som vi visste om och så fortsatte hon utåt och påvisade även den andra figgen. Duktig hund!
Efter Samojeden köptes vår första Aussie. Då hade Roxxy varit ensamhund några månader och glädjen i Roxxys ögon den dag då valpen Cleo klev över trösken kommer nog alla ihåg. De blev så bra kompisar, aldrig bråkat utan verkligen gillat varandra från första stund.



Roxxy har alltid varit en frisk hund, trots schäfer/bc-blandning. Först vid 10 års ålder kom första besvären, en juvertumör som opererades bort, då upptäcktes även blåsljud på hjärtat och nedsatt leverfunktion. Efter den operationen fick hon bli pensionär på heltid.
Hon trivs att bara vara ute och göra det som faller henne i smaken.



Knappt 2 år senare fick hon akut livmoderinflammation och veterinären var mycket orolig om hon över huvud taget skulle klara en operation, men vad hade vi för val. Hon klarade operationen och tillfrisknade snabbt.

Tålmodig har hon varit med alla aussies som flyttat in, Cleo, Yla, Nessie och Ascii, men Cleo har alltid varit en favorit.
Yla och Roxxy har också haft ett gott förhållande, aldrig bråkat, men det beror mer på Roxxys sätt att vara än på Yla. Roxxy har aldrig haft behovet av att vara flockledare, rollen som Yla tog på sig. Nessie har väl varit den hon uppskattat minst, kanske för att Nessie kom in i flocken vid 1 års ålder. Men det är ok att bada tillsammans och de har heller aldrig bråkat. Nessie har respekt för Roxxy.



Nu fyller hon 14 och hon får mest gå som hon vill, göra vad hon vill (nästan) och får hänga med på promenader om hon själv vill. Hon äter Hills l/d men föredrar Frolic som hon får några av i maten varje dag, livsglädjen har hon fortfarande och livsnjutare, mat har blivit betydelsefull, god mat! Viljan är starkare än vad som är bra för henne, vill springa, vill jaga bollar men bakpartiet säger nej och det blir vingligt trots att hon kompenserar det med ett starkt framparti. Glukosamin har hjälpt henne de senaste åren och hon leker fortfarande och har gärna dragkamp med Ascii någon gång i bland. Eller bara softa på soffan.



När man fyller år får man öppna paket, det kom med posten igår. "Får ej öppnas före den 16/4" stod det på och det var addresserat till Roxxy. Hon var med husse till brevlådan och hämtade det och det var mycket intressant. Lite tugg i ena hörnan bara... hon ville bra gärna öpnna det. Men det fick hon inte.
När hon sedan fick det så slet hon upp det snabbt och ut ramlade massor med hundkex.
Bra present, och gott!!
Det räckte även så att Ascii kunde sno åt sig en bit. De andra blev bjudna.