Kloklippning, rädslor och botemedel

Många hundägare tycker detta med tassvård är bland det jobbigaste som finns, inte för hunden utan för dem själva. Att det blivit så jobbigt beror alltså inte på hunden. Lär vi hunden från det att den är liten att vi klipper klorna och putsar pälsen på tassen till en helt naturlig grej liksom borstning och övrig vård, så har vi heller inga problem även då hunden är vuxen OM vi inte misslyckas och klipper i pulpan så det blöder, oftast väldigt mycket. DÅ reagerar vi helt fel och ömkar hunden vilket är det värsta man kan göra i situationen. Hunden lär sig att det där var farligt eftersom VI reagerar som vi gjorde och vi har därmed hamnat i ekorrhjulet, klotång = "livsfara... det där är jag absolut inte med på igen"!
Hade vi i stället inte reagerat trots att blodet rinner ur klon och lagt lite papper om tassen och lugnt fortsatt med nästa klo, för att sedan ta ut hunden i snön (om det är vinter) eller satt lite potatismjöl alt. blodstoppande medel som finns att köpa, för att lugna blödflödet så hade hunden tyckt det var ok.
Det handlar om hur VÅR reaktion blir, vi överför vår sinnestämning till hunden med direktverkan. Hunden är en mästare på att både läsa av vår sinnestämning samt vårt kroppsspråk. Tycker VI det är otäckt att klippa klor så tycker hunden det!
Har vi då lyckats skapa kloklippning som en negativ situation så måste VI jobba för att det ska bli en trevlig stund.
Men gott godis (t ex köttbullar, leverpastej, köttbitar, pannkaka, blodpudding...) kan man muta de flesta hundar på att ställa upp. Har hunden upplevt skräckupplevelsen då matte/husse klippte i pulpan och blev helt hysteriska så tar det tid och kräver uthållighet, det är ett berg som ska bestigas, i hundens ögon. Man börjar med att bara peta på tassen och ge en godis, flera gånger och på alla tassarna, sedan kanske man lyfter på en tass, ge godis varje gång! Så kan man peta lite på en klo, lägga kloklipparen på golvet och lägga godis runt så hunden tycker den är helt ok.
Låt det ta tid, denna träning ska ta flera dagar, ju mer noga du är desto bättre kommer det att bli. Så fort hunden visar rädsla igen så backar du lite i inlärningen och går ännu långsammare framåt. Observera att ALDRIG ömka hunden! Du måste bygga upp självförtroendet både hos dig och hos hunden, att klippa klorna ska i hundens ögon kännas som att "yes, nu blir det extra gott godis om jag är medgörlig" och för din egen del ska du bara göra detta, det är inte farligt, ingen kommer att dö, hunden kommer inte att bita dig och DU klarar detta! Att göra en ritual av träningen, planera för en mysig stund tillsammans och se till att ni får träna ostört.
Tänk på att vara säker på det du gör, tveka inte, har du tänkt att peta på tassen så bestäm dig för innan att du SKA göra det och ha kvar samma känsla genom hela inlärningen. För det handlar om inlärning av något helt nytt. Tidigare var det antagligen inte värt ordet inlärning.
När ni väl kommit så långt att det är dags att klippa första klon så sätt ett fat med köttbullar på golvet och ställ hunden en bit ifrån, jag brukar använda köksskåpen till hjälp och stöd, så står jag bredvid hunden och lyfter en tas. Det är jätteviktigt att du gör på samma sätt som när ni tränade lyfta tass, inget ska vara nytt förutom att en klo blir klippt. Vill hunden ta köttbullarna själv är det bra att ha en medhjälpare som "vakta" köttbullarna. Klipp liten liten bit och låt hunden få en rejäl belöning, hela fatet med köttbullar och säg till hunden att den var duktig, att du verkligen menar det!
Gick det bra så gör om proceduren, nya köttbullar och en ny klo.
Det går att komma över kloklippningsskräcken för er båda. Det handlar om att ha tålamod och ge hunden chansen till omlärning.
Våra hundar (Roxxy är inte medräknad) står på kö när det är dags för tassvård, de vet att det blir gott godis efter varje tass. Roxxy klipper vi ute på promenaden vilket fungerar bäst på henne.
Cleos tass behövde verkligen fixas med både sax och klotång, fy så hon ser ut!
När det är så mycket snö så slits inte klorna utan växer väldigt mycket, tasshåret har också blivit långt och så länge det inte töar så fastnar heller inte snön. Men putsning behövs verkligen. Cleo har nästan bara vita klor och man ser tydligt var pulpan är, där jag ritat strecket klipper jag klon, och gör lika på de svarta.
Putsar med saxen all päls som spretar åt alla håll men jag går inte ned mellan trampdynorna för hon är väldigt kittlig. När klon är klippt ser man att det var långt ifrån pulpan.