Guldtackor i spåret

Idag la husse ett 5-600 meter långt spår med 6 pinnar + slut.
Yla fick ta det och vår uppgift var ju som brukligt att hitta de värdefulla små pinnarna och slutet, ännu mera värde!
Vi spårstarten selade vi på och knäppte på linan och sen bar det iväg, jäkla hund att vara ivrig, full fart tills hon förstod att det var inte ett tempo hennes matte tänkte hålla.
Hon markerade första pinnen men jag vill gärna att hon skaffar sig ett högre värde, det är ju guld att hitta pinnar! I alla fall var det så när vi tävlade. Nu spårar vi bara för att det är kul, men det ska ändå vara det där höga värdet.
Jag la på mer beröm och massor av korvbitar vid varje fynd, vilket fick henne att ta till skall när hon hittade nästa pinne ta pinnen och kasta upp den mot mig... nu började värdet öka.
Nästa pinne såg jag och då försökte jag sno den för henne vilket resulterade i att hon blev ännu mera taggad, svårt att hålla igen, farten vill vi inte öka.
Resten av spåret gick bra och hon ökade hela tiden intensiteten ju längre hon spårade. Jag tror att det är jätteviktigt att vi hundförare visar vår uppskattning, ärligt att vi verkligen blir lika glada, som om hunden hittat en guldtacka i spåret, det är värde det.

Hon är duktig, "sockersmulan"!