När vi sedan kom hem gav vi husse en utmaning, att ta någon av de andra hundarna i spårsele och lina för att gå ut och leta upp de pinnar jag valt, satt vittring på och som jag lagt i spåret. Kul övning, för han hade ju inte en chans att se om det blir rätt pinne hunden markerar.
Husse valde sin egen hund, Nessie (favoritval...?)
Jag gav honom startplatsen, var han skulle sela på och åt vilket håll han skulle släppa på. Jag sa också att 5 pinnar fanns utlagda.
Inte mycket information att förlita sig på utan här gäller det att lita på hunden till 100%.
Så bar de iväg. Spännande att se deras resultat.
3 rätt såg jag direkt, det var de skogspinnar jag plockat och lagt men en 4:e tillsågad vanlig spårpinne hade Nessie också plockat med sig.
Jag såg den vanliga pinnen när jag la spåret, men den pinnen har legat i skogen ett bra tag, det roliga var att jag la en av mina pinnar precis bredvid, och när Nessie kommer dit och känner vittring så tar hon av gammal vana den pinnen hon är van att ta, trots att vittringen satt på en vanlig skogspinne bredvid, snacka om vanehund... pinnar ska vara tillsågade, om man får välja!
Nästa gång ska jag antingen gräva ner dem eller sätta dem ovan mark en liten bit upp i träden.
Att lägga spåret upp och ned på stenar är också kul, men det får bli när den stukade foten är läkt.
En som var lite sugen på att också få spåra var Roxxy, men att gå i skogen är helt otänkbart, hon har svårt att balansera bakdelen och hon brukar få gå ett kortare spår på ängen, på planmark med godisburkar. Då ser man en 14-årings otroliga spårglädje och att det inte finns någon nedsatt nosförmåga, hon går klockrent i spårkärnan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar