UHAC börjar bli välkänt

Så kom även Uppsalatidningens reportage "Fika för jycken inget hundgöra", en trevligt skriven artikel om UHAC:s café där även hunden får vara med.

Ganska bra och nästan rätt, men det vet väl alla att man inte helt kan lita på det som skrivs i tidningen, vi fick inte heller någon möjlighet att läsa och rätta till felen, så därför blev jag ordförande i klubben och inte utbildningsansvarig som jag egentligen är, men vad 17, vi är glada att tidningen gjorde ett reportage. Det tackar vi för.
Vill du läsa nätbilagan så kan du klicka här! Sid 16 om du inte kommer dit direkt.
Uppsala hundsim har en liten annons på sidan bredvid, bra tajmat.

Idag har vi marknadsfört oss tillsammans med Studiefrämjandet på "Stenhagensdagen" där många olika föreningar visade upp sig vid utbildningscentret. Eftersom vi hade hundar fick vi ett utebord och plockade fram lite rallylydnadsskyltar, ullmax produkter och informationsbroschyrer om både klubben och om våra ungdomsaktiviteter.

Cleo ställde upp och var publikdragande,
här tillsammans med klubbens ordförande.

Många hade läst om oss i tidningen och kom gärna för att prata,
en del passade på att fråga om något hundproblem de hade.



En del såg väldigt frågande ut när de såg rallylydnadsskyltarna...
-"Är det något som hunden ska läsa?" var nog den roligaste kommentaren.

 Det var kul att komma ut till allmänheten och visa upp vår verksamhet, visa att vi finns, jätteviktigt. Tala om att vi har barn- och ungdomsaktiviteter för alla med hundintresse t ex höstlovets dagläger. Att vi har kurser för alla och att de kan få hjälp om de har problem med att fostra och träna sin hund.
Vi passade också på att knyta värdefulla kontakter inom föreningsverksamheten, där vi kan få välbehövlig hjälp.
Några timmar pratade vi med alla som var intresserade men sedan drog mycket oroväckande regnmoln in och det var dags att packa ihop och få en välförtjänt sen lunch medan det kom en ordentlig regnskur med efterföljande hagel, skönt att sitta inne. Cleo hade fått krypa in i backluckan för en välförtjänt tupplur.
Dessto värre hade M:s valpratare det utanför i ovädret, de sökte skydd under taket men glömde lådan med alla informationsbroschyrer. När de sedan gav upp och skulle packa ihop förstod vi vad som skulle hända... man kan inte tro att det går att lyfta en papplåda som stått i vattnet och tro att botten ska hålla ihop.
Splaaaaasch... Alla valbroschyrerna åkte ut och de förtvivlade genomblöta valarbetarna fick försöka plocka ihop det som fortfarande gick att rädda av det dyngsura materialet.
Vi tyckte så klart jättesynd om dem, men kunde inte låta bli att småle lite.